Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XV:s glada dagar - Reformarbetet från Oskar I:s tid fortsättes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir följden en allmän oro, som utan tvivel kommer att
menligt inverka på hela vårt materiella framåtgående, och som,
om moln uppstiga på den politiska himmeln och Europas
makter väpna sig till strid, till och med skulle kunna bliva
vådlig för vårt oberoende och självständighet.
Av dessa anledningar utbeder jag mig att till ridderskapets
och adelns protokoll få förklara, att jag kommer att rösta
för det vilande förslagets antagande, icke därför att jag i
allo gillar detsamma, utan därför att jag tror, att mitt
fäderneslands välfärd och lugn skulle sättas på spel, om det
förkastades; därför att jag tror, att ridderskapets och adelns
eget välförstådda intresse manar att nu, just nu, antaga
detsamma; därför att jag tror, att då detta förslag, sådant det
är, blivit av K. M:t framlagt, är det även det bästa möjliga,
som kan äga hopp om framgång, och slutligen därför att jag
befarar, att om detta förslag nu skjutes å sido, vi kanske
inom en icke avlägsen framtid av omständigheternas makt
bliva nödsakade att ansluta oss till ett annat, vida sämre
och vida mindre betryggande.»
Landshövding Ernst August Weidenhielm slutade sitt
anförande med följande ord: »Börden, säger en stor skald,
är för den enskilde vad fäderneslandet med sina minnen är
för ett helt folk. Han har sagt, att förfädrens lyror sjunga ur
molnen, och att det måtte vara skönt att som ättling lyssna
till de besläktade rösterna och att från barndomen kunna
sammanknyta sitt väsende med vad fäderneslandet haft
högst och ädlast. Mången bland er, mina herrar, känner denna
njutning och tillfredsställelse; men vad helst än edra förfäder
åt fosterlandet offrat, det vare sig i krigisk mandom eller
fredlig idrott, huru stora förbindelser än fäderneslandet till
dem äger — sannerligen, ert offer vore ändå större,
fäderneslandets tacksamhet till er bleve vida högre, edra ättlingar
skulle till er blicka upp med ännu mera vördnad och stolthet
än ni till edra förfäder, om ni, till biläggande av ett halvt
århundrades split, om ni, till förekommande av kanske än
ytterligare ett halvt sekels inbördes fejder, i dag på Sveriges
altare frivilligt och storsint nedladen självskrivenhetens arv
och i utbyte däremot prydden edra sköldar med medborgerlighetens
krona.»
Den gamle f. d. utrikesministern friherre Albrekt Elof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
