Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vetenskaplig storhetstid - Den svenska vetenskapen under det senaste århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brist och umbäranden har han lyckats utforska och
kartlägga väldiga, förut okända områden och gjort många
upptäckter av stort etnografiskt och kulturhistoriskt intresse.
I Tibet fann han t. ex. en av de största sjöarna i hela
världen, ett vatten som ej ens var antytt på de äldre
kartorna. Vid den egendomliga ökenfloden Lop-nors källor,
en trakt som numera är odén vilda kamelens förlovade land»,
påträffade han ruinerna av en kinesisk stad med gamla
kinesiska mynt och intressanta manuskript från tredje
århundradet e. Kr. Staden hade en gång gått under, därför
att floden Tarim, som förut strömmade mot öster och föll
ut i Lop-nor, ändrade sitt lopp i sydlig riktning. Sedan hade
staden begravts av ökensanden.
Som Hedins största vetenskapliga bragd räknas dock
uppsökandet av Brahmaputras och Indus’ källor och
upptäckten av den stora bergskedja, som han givit benämningen
Transhimalaja. Tack vare sin oräddhet och förslagenhet
besegrade han de oerhörda svårigheter, som mötte honom
på denna forskningsfärd. Under olika förklädnader lyckades
han komma in i områden, som aldrig förr beträtts av
någon europé. En stor vit fläck på kartan blev också nu utfylld.
Sven Hedin skulle aldrig ha stått ut med sådana
strapatser, som han genomgått, därest han ej haft en fysik av
järn och en vilja av stål. Närmare undergången kan man
näppeligen vara, än han var under sin expedition genom
Centralasiens öknar från Kaschgar till floden Khotan-darja
år 1895. Efter två veckors färd tog vattnet slut. Av
kamelerna stupade den ena efter den andra, tills endast en
fanns kvar, och två av männen i karavanen blevo också
dödens. Att de båda andra och även Hedin själv blevo
räddade får uteslutande tillskrivas upptäcktsresandens egen
otroliga energi och livskraft. Tillsammans med Kasim, den
ene av sina följeslagare, lyckades han taga sig fram till de
skogsdungar, som tillkännagåvo, att man var nära
Khotan-darja. Men här blev Kasim liggande på rygg, skriver Sven
Hedin i sin reseskildring, »orörlig med vidöppna ögon och
gapande mun och utan att svara, då jag bad honom komma
med». Hedin vacklade då ensam vidare. Men när han kom
fram till flodbädden, låg denna torr, lika torr som sanden i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
