Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kampen för folkhälsa
- Hygieniska samhällsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att undra på, att personer, som kommo från smittad ort, med
tacksamhet anlitade den affär med sundhetspass, som en
företagsam sundhetsnämndsordförande startat i en av
socknarna norr om staden!
Även senare ha svåra koleraepidemier hemsökt vårt land,
men det är nu så länge sedan, att man med förtröstan till
nutidens förbättrade hygien och skyddsåtgärder kan ta med
jämnmod det grundlösa rykte, som man så mången gång
hört föras från man till man: »Koléran går!» Koleran har
numera liksom pesten, malarian och gula febern så gott som
försvunnit från civiliserade länder.
* *
*
Man förvånar sig ej över hur utmärkt pest, tyfus, kolera
och andra farsoter trivdes i våra städer i den gamla goda
tiden, när man läser beskrivningar på hur det var ställt
med renhållningen där. Vi ha sett, hur det såg ut i
Karlskrona i slutet av 1700-talet.[1] Det är nog en rätt typisk bild av
svenskt småstadsliv på den tiden. Men inte skall man tro,
att det stod bättre till i vår egen kära huvudstad. Den fagra
Mälardrottningen brukade på den tiden jämföras med
Konstantinopel i skönhet — och i snusk. I augusti 1836
omförmäler en Stockholmstidning, »att ej mindre än fem döda
kattor kvarlegat en hel vecka på olika gator i staden inom
broarna». Och detta bara två år efter den kraftiga lektion
i renlighet, som man tycker att den första stora
koleraepidemin borde ha givit våra goda stockholmare! Att
luften ej måtte ha varit den allra bästa varken på gatorna
eller inomhus kan man sluta sig till av det faktum, att på
gårdar och vindar stodo vissa kärl om en halv tunnas rymd,
vilka ej tömdes oftare, än när de blivit bräddfulla. Sedan de
stått den vederbörliga tiden och utvecklat sina
luftförskämmande gaser, kom det ett par mer eller mindre ruskiga
gummor eller manliga individer och hämtade dem. Ty
eftersom man på den tiden ej hunnit till den uppfattningen, att
allt nyttigt arbete är hedrande, kunde de personer, som på
entreprenad åtagit sig renhållningsarbetet, omöjligen få
något pålitligt folk utan måste nöja sig med allehanda löst
[1] Bd. VII: 407.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0476.html
