Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för folkhälsa - Hygieniska samhällsfrågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommits genom plombering av en tand i rättan tid — allt
detta låter sig inte med siffror uppskatta.
En tandläkare, som genom redbart arbete och humant
uppträdande tillvinner sig förtroende och därigenom bidrager
till att utrota den bland vårt folks breda lager mångenstädes
gängse oresonliga skräcken för all sorts »behandling», gör
därför en insats av ofantligt värde.
En tidpunkt, då samhället lämpligen kan sätta in med
en effektiv tandvård till de medellösas hjälp, är även
beväringstiden, som också börjat begagnas även för detta viktiga
ändamål.
För tandläkarkonsten blev 1800-talets förra hälft en
genombrottstid. Då fingo vi en legitimerad tandläkarkår.
Redan år 1797 hade en kunglig instruktion ställt
tandläkarkonstens utövare under kontroll av collegium medicum.
Det påbjöds nämligen i en paragraf av instruktionen: »För
öfrigt måga ej oexaminerade så kallade Operateurer, som
tro sig kunna operera på ögon, för Bråk, Sten, Tänder eller
annat dylikt, få i Riket deras föregifne Konst utöfwa förr,
än de sig hos Collegium anmält och der godkände blifwit.»
Det dröjde emellertid två hela år, innan någon av
Stockholms tandoperatörer vågade infinna sig hos kollegiet för att
»såsom dentist bliva examinerad», men när den förste av dem
kom an — det var alltså år 1799 —, hölls i närvaro av kollegii
ämbetsmän den första tandläkarexamen i Sverige. Protokollet
härom lyder sålunda: »Företrädde Juden Joseph Nathan
hwilken uppå derom gjord anhållan blef förhörd om de
Sjukdomar som röra tänderna hwaruti han wäl ådagalade någon
insikt och kunskap; men Kongl. Collegium fann sig dock böra
erinra honom at ej allenast uti berörda kunskap sig widare
förkofra utan ock flere och bättre Instrumenter sig förskaffa
för at till allmänhetens nytta och säkerhet kunna begagna
sig af det nådiga tilstånd han enligt Konungens Nådiga
Resolution af den 12:te Junii 1794 äger at härutinnan betjena
allmänheten.»[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
