- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
670

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på restauranger, måste man själv ha med sig sina sockerbitar till kaffet.

Allt vidare grep statens reglerande verksamhet omkring sig på det ekonomiska området, ju värre dyrtiden blev och ju närmare faran för verklig hungersnöd ryckte oss in på livet. Det långvariga kriget åstadkom rubbningar i världshushållningen, som ingen kunnat förutse. Framför allt gällde det att skaffa var och en i landet sitt dagliga bröd, om än sparsamt tillmätt, till en måttlig kostnad, och så blev det i slutet av 1916 ransonering även av brödsäd. Folkhushållningskommissionen fick av Kungl. Maj:t i uppdrag att för statens räkning till visst föreskrivet pris uppköpa brödsäd och mjöl, som innehavaren icke ansågs behöva för utsäde och för egen förbrukning, samt förmala spannmålen och fördela mjölet till förbrukarne.[1]
Det nya året inleddes alltså med att folkhushållningskommissionen lade beslag på alla enskilda personers förråd av vete och råg, såväl målen som omalen, samt därav tillverkat hårt bröd. Inom de trakter av Norrland, där korn användes som brödsäd, förfors på samma sätt med detta sädesslag. Var och en måste således till vederbörande kommunala myndighet lämna uppgift på de förråd av nämnda varor, som han vid den tiden innehade. För brott mot förordningen stadgades böter intill 10,000 kronor eller fängelse eller, under försvårande omständigheter, straffarbete i högst två år. Den enskilde förbrukaren fick sitt behov av mjöl och bröd reglerat genom brödkort.[2]


[1] Livsmedelsfrågans ordnande inom de olika orterna såväl på landsbygden som i städerna uppdrogs åt lokala livsmedelskommissioner, som samarbetade med Statens livsmedelskommission, erhöllo råd och anvisningar därifrån och genom den läto göra en stor del av sina inköp.

[2] För personer med tungt arbete eller sådana, som i stor utsträckning voro hänvisade till torrskaffning, utlämnades vid sidan av de vanliga brödkorten s. k. påbrödskort, lydande å 50 gram mjöl per dag, vilket utgjorde en ökning med en femtedel.

De lokala livsmedelsnämnderna, vilka övertagit förut befintliga lokala livsmedelskommissioners uppgifter, uppköpte förråd av alla möjliga slags livsmedel och läto försälja dem till självkostnadspris åt mindre bemedlade mot företeende av särskilda inköpskort. I flere städer anordnade de även barnbespisning och inrättade centralkök, från vilka varm mat utlämnades till självkostnadspris eller ännu billigare. En sak, som särskilt var föremål för Stockholms livsmedelsnämnds uppmärksamhet, men som också blev synnerligen svår att ordna, var mjölktillförseln. Resultatet blev, att endast barn och vissa sjuka personer kunde få någon mjölk.

En gagnande gren av Stockholms livsmedelsnämnds arbete var dess verksamhet genom sin konsulent för koloniträdgårdarna i syfte att få ut största möjliga avkastning av dem och konservera produkterna. Genom nämndens verksamhet blevo också stora områden av stadens mark upplåtna till potatisodling, och nämnden tillhandahöll sättpotatis. Livsmedelsnämnden tog även initiativ till exkursioner av skolbarn för bär- och svampplockning m. m.

En förnödenhet, som också var av vikt att sörja för, var bränslet, vilket snart steg kolossalt i pris. För att de mindre bemedlade skulle få sitt behov därav fyllt så mycket som möjligt, vidtogos åtgärder för ökad avverkning från de allmänna skogarna i riket, och all den ved, som ej behövdes för statsinstitutioner och för den ortsbefolkning, vilken plägat erhålla ved från kronans skogar, skulle ställas till livsmedelskommissionens förfogande för att tillhandahållas mindre bemedlade till ungefär samma priser som före kristiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free