- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
670

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på restauranger, måste man själv ha med sig sina sockerbitar
till kaffet.

Allt vidare grep statens reglerande verksamhet omkring
sig på det ekonomiska området, ju värre dyrtiden blev och
ju närmare faran för verklig hungersnöd ryckte oss in på
livet. Det långvariga kriget åstadkom rubbningar i
världshushållningen, som ingen kunnat förutse. Framför allt
gällde det att skaffa var och en i landet sitt dagliga bröd, om
än sparsamt tillmätt, till en måttlig kostnad, och så blev
det i slutet av 1916 ransonering även av brödsäd.
Folkhushållningskommissionen fick av Kungl. Maj:t i uppdrag att
för statens räkning till visst föreskrivet pris uppköpa brödsäd
och mjöl, som innehavaren icke ansågs behöva för utsäde
och för egen förbrukning, samt förmala spannmålen och
fördela mjölet till förbrukarne.[1]

Det nya året inleddes alltså med att folkhushållningskommissionen
lade beslag på alla enskilda personers förråd av
vete och råg, såväl målen som omalen, samt därav tillverkat
hårt bröd. Inom de trakter av Norrland, där korn användes
som brödsäd, förfors på samma sätt med detta sädesslag.
Var och en måste således till vederbörande kommunala
myndighet lämna uppgift på de förråd av nämnda varor,
som han vid den tiden innehade. För brott mot förordningen
stadgades böter intill 10,000 kronor eller fängelse eller, under
försvårande omständigheter, straffarbete i högst två år.
Den enskilde förbrukaren fick sitt behov av mjöl och bröd
reglerat genom brödkort.[2]


[1] Livsmedelsfrågans ordnande inom de olika orterna såväl på landsbygden
som i städerna uppdrogs åt lokala livsmedelskommissioner,
som samarbetade med Statens livsmedelskommission, erhöllo råd
och anvisningar därifrån och genom den läto göra en stor del av sina
inköp.

[2] För personer med tungt arbete eller sådana, som i stor utsträckning
voro hänvisade till torrskaffning, utlämnades vid sidan av de vanliga
brödkorten s. k. påbrödskort, lydande å 50 gram mjöl per dag, vilket
utgjorde en ökning med en femtedel.

De lokala livsmedelsnämnderna, vilka övertagit förut befintliga
lokala livsmedelskommissioners uppgifter, uppköpte förråd av alla
möjliga slags livsmedel och läto försälja dem till självkostnadspris
åt mindre bemedlade mot företeende av särskilda inköpskort. I flere
städer anordnade de även barnbespisning och inrättade centralkök,
från vilka varm mat utlämnades till självkostnadspris eller ännu billigare.
En sak, som särskilt var föremål för Stockholms livsmedelsnämnds
uppmärksamhet, men som också blev synnerligen svår att
ordna, var mjölktillförseln. Resultatet blev, att endast barn och vissa
sjuka personer kunde få någon mjölk.

En gagnande gren av Stockholms livsmedelsnämnds arbete var
dess verksamhet genom sin konsulent för koloniträdgårdarna i syfte
att få ut största möjliga avkastning av dem och konservera produkterna.
Genom nämndens verksamhet blevo också stora områden av stadens
mark upplåtna till potatisodling, och nämnden tillhandahöll
sättpotatis. Livsmedelsnämnden tog även initiativ till exkursioner av
skolbarn för bär- och svampplockning m. m.

En förnödenhet, som också var av vikt att sörja för, var bränslet,
vilket snart steg kolossalt i pris. För att de mindre bemedlade skulle
få sitt behov därav fyllt så mycket som möjligt, vidtogos åtgärder för
ökad avverkning från de allmänna skogarna i riket, och all den ved,
som ej behövdes för statsinstitutioner och för den ortsbefolkning, vilken
plägat erhålla ved från kronans skogar, skulle ställas till
livsmedelskommissionens förfogande för att tillhandahållas mindre bemedlade
till ungefär samma priser som före kristiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0672.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free