Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid
- Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I stil med det stora fiskafänget var nämndens energiska
arbete på att inköpa tomlådor för lagring av potatis och
trätunnor till lingonupplag. Här dugde inte att skaffa in
vad man närmast behövde av emballage, nej nu måste man
slå världen med häpnad — och så beställde man på ett
bräde potatislådor och trätunnor i sådana mängder, att man
fick användning för blott en ringa del därav.[1] Det mesta
fick man begagna till bränsle. Det nöjet kostade oss
[1] Man beslöt sig för att beställa 400,000 lådor, så att samtliga
Stockholms invånare, spädbarn som vuxna, skulle kunna trygga sig vid den
vissheten: »Envar sin egen potatislåda!» Om stockholmarne skulle få
något med av innehållet, det var en fråga, som goda medborgare
tåligt överläto åt framtiden att besvara.
Men de goda direktörsherrarne ville se Stockholms hela befolkning
ändå gladare — det kunde behövas i kristidseländets tidevarv. »400,000
lådor är inte glädjeämne nog», tänkte de. »Vi beställer 659,000 lådor
med en gång!»
Sedan visade det sig, att det räckte med 25,000.
Livsmedelsnämnden höll på att begravas under tomma potatislådor
och måste försöka stoppa tillverkningen. 120,000 av de beställda
lådorna lyckades man också undgå. Nöjet att få ordern inhiberad
kostade bara något över 40,000 kr.
Med tanke på vad alla tomlådorna skulle ha kostat, är det knappast
värt att tala om att kontot säckar och tomkorgar på något outrannsakligt
sätt förorsakade en förlust av futtiga 200,000 kr! D. v. s. så
outrannsakligt är det nog inte ändå. Det sammanhänger måhända med den
lilla omständigheten, att säckarna vid ved- och koltransporter
omöjligen kunde användas mer än högst fem gånger, medan vanliga
ved- och kolhandlare kunna begagna sina säckar över hundra gånger. Men
när kommunen betalar, så ...
Detta är bara ett par av flere liknande konton i livsmedelsnämndens
syndaregister.
Att herrar direktörers och tjänstemäns studie- och representationsresor
ej kunde bli billiga är ju inte att undra på, då de hade så mycket
att lära sig. Knappt hade direktörerna kommit hem från en
studieresa till Danmark, förrän även ett par andra herrar i nämnden
nödvändigt måste dit. Efter en månads vistelse där avlämnade de en
reseberättelse över kristidsförhållandena i grannlandet. Den var
visserligen bara på tre sidor, men till gengäld var den försedd med
119 sidor bilagor. Alltsammans trycktes på Stockholms skattebetalares
bekostnad. Och vad innehöllo då de värdefulla bilagorna?
Jo, de bestodo av de danska kristidskungörelserna.
Anmärkningsvärda äro också de belopp, nämndens direktörer funno
tillständiga att lägga ned på inventarier och ombyggnader för sina
nyskapade ämbetsverk. Två millioner kronor användes enbart för
att herrarne skulle få det så präktigt som möjligt i sina lokaler.
De inrättade sig tydligen, som om de nu trott sig ha installerats i
evinnerliga hyddor. Och varför skulle man knussla? Det kunde privata
affärsmän göra, som måste ta pengar till alla utgifter ur sin egen ficka,
men här var det ju staden, som betalade!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0723.html
