Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 MIN FÖRSTA VISTELSE I DALARNE.
något nytt att få kvinnor eller, som de allmänt benämnas,
kullor till skjutsbönder.
Stundom lyckades jag dock få samtalet i gång, helst om
jag påträffade någon »källing», det vill säga en gift kvinna,
eller äldre ogifta kullor,i dagligt tal kallade »gambelkullor»>.
Då blef samtalet lifligare, ehuru språket emellanåt lade
hinder i vägen. Så erhöll jag en dag en sådan gambelkulla
till skjutspojke från Elfdals kyrkoby åt Mora till. Då vi
åkt en stund, jag inuti, hon bakpå karriolen, frågade jag
henne: »Hur är med dig?» och erhöll till svar: »Ig ir klain
i åhsem.»
Det svaret kunde jag icke begripa, ehuru jag en lång
stund för mig själf sökte tyda det. Då detta icke lyckades,
måste jag fråga, om hon kunde säga det på svenska. Litet
buttert svarade hon: »Jag har ondt i halsen.»
»Hvarför talar du icke riktig svenska, då du kan det?»
»Det bryr jag mig ej om,» sade hon. »Det är bara
skräpfolk och slimsor (pigor) som svenska; vi hålla oss vid
vårt språk, och det duger bra för oss.»
Så körde vi framåt en stund; då mötte vi en kulla, och
så ropade min: »Bajdo lit!» men tillade strax därpå: »Stannal!»
Jag gjorde så, och nu samtalade de båda kvinnorna på
sitt språk både ifrigt och länge. Slutligen yrkade jag på
afresa, och i detsamma sade min skjutskulla högt, nästan
ropande: »Ils Jando! Aj kom jåt to notti.»
Dessa ord fäste sig i mitt minne, men jag beslöt att ej
fråga hvad de betydde, utan lösa dem själf. Med hjälp af
tillfället och kullans åtbörd lyckades det omsider, och jag
öfversatte: »Hälsa Anna! Jag kommer åter i natt,» hvilket
på tillfrågan förklarades vara riktigt. Efter den dagen sökte
jag lära mig folkets språk. Men då detta företer en betrs-
dande olikhet i olika socknar, ja, äfven i vidt åtskilda byar,
gick det om många år innan jag förstod det riktigt. Men
att tala det med samma egendomliga accent som infödingarna
lärde jag mig aldrig.- Icke bemödade jag mig heller därom,
emedan jag snart märkte, att folket mycket väl förstod den
svenska jag talade. Längre fram kom jag dock under fund
med, att de höllo hårdnackadt på sin egen dialekt och ansågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
