Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLDATARBETE. 51
så väl timmerdrifning som andra skogsarbeten och voro på
det hela flitigare och angenämare att ha att göra med än
andra infödingar. Flera voro särdeles duktiga, och jag hade
i många år en soldat som själf högg timret, under det
hans dotter, en oförtruten kulla, körde det och skötte hästen
lika bra som en karl, om icke bättre.
Ett litet bevis på ett par soldaters välvilja för mig rönte
jag en gång. Det var lustigt nog, men åstadkom att börja
med stor uppståndelse. En morgon just i gryningen väck-
tes jag af ett par duktiga smällar, så starka att fönster-
rutorna skallrade, och omedelbart därpå kom min hushållerska
inrusande och rapporterade, att det stod två karlar på går-
den som lofvat skjuta henne, om hon vågade sig ut. Ögon-
blicket därpå var jag ute i förstugan, beväpnad med en
eldgaffel, och där mötte jag en af mina hjälpare, som kom
från öfre våningen, på samma sätt beväpnad. Jag ryckte
upp förstugudörren, redo till batalj och icke alls med vän-
liga känslor. Men allt misshumör försvann ögonblickligen,
ty där stodo ett par af våra välkända soldater på osäkra
ben, men med de allra godmodigaste ansikten, och skyldrade
gevär.
»Gu bevare spektorn och bokhållarn med!» ljöd det
från skrofliga röster. Den tillämnade bataljen förbyttes i
en ljudlig skrattsalva med den följd, att hushållerskan och
pigan stucko ut sina hufvuden från trappkontoret, dit de
tagit sin tillflykt. Nu kommo äfven karlarna rusande ut
från drängstugan, alla i de allra lättaste dräkter. HSitua-
tionen var lika ovanlig som löjlig, och en ny skrattsalva
utbröt då våra banditer gjorde för fot gevär och omtalade,
att de vandrat hela natten: de komme från mötet, »trängde
till en sup» och vore glada att vara hemma igen. Vi
tackade alla för äreskotten, ehuru kvinnfolken grumsade
och småträtte på soldaterna, som nära på skrämt lifvet ur
dem. HSedermera fick jag veta, att det ej var så ovanligt,
att hemkomna soldater hedrade sina rotebönder med äreskott
då de kommo från möten eller kommenderingar.
Dalfolkets vanligaste nöje var dans, men det var icke
så särdeles ofta den förekom annat än vid högtiderna: mid-
sommar, jul och påsk, samt vid marknadstillfällen. Karlarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
