Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 JÄGMÄSTAREN.
Den, som känner berättelsen om Örjan Kajland och
hans pojkar, vet hvilken som först röjt marken och byggt
pörtet vid den vackra sjön i Västerskogen.
Nu hade där blifvit två gårdar. I framtiden skulle
ännu flera uppstå i denna nejd, de omkringliggande svedje-
fallen skulle förvandlas till åkrar eller beteshagar, och
skogen skulle under tidernas lopp bli allt glesare och glesare,
tills alla de stora träden vandrat ut öfver land och haf.
Inne i det mörka pörtet sutto tre män och två kvinnor.
Två af de förra hade redan passerat lifvets middagshöjd,
och den tredje var gammal och grå. Han hade tagit plats
på muren, där han satt och sträckte sina bara fötter och
ben öfver den nära slocknade kolelden i den så kallade
grufvan. under det han höll ett glödande kol på sin pipa,
som han sökte få att brinna genom kraftiga sugningar-
Af de båda öfriga männen satt den ena närmast muren och
stödde sig mot stafven till sina skidor, hvilken han betrak-
tade pröfvande, och den andra hade tagit plats i en af en
torr fura urgräfd stol, där han satt helt tyst och eftersinnande.
Hvad beträffar de två kvinnorna, trampade den ena,
som syntes vara i medelåldern och ännu i besittning af ett
mer än vanligt fagert utseende, sin spinnrock med fart,
under det den andra, en ljushårig kvinna i sina bästa år,
stickade på ett par sockor af grofspunnet gethår. Båda
hade tagit plats vid pörtets ena glugg, hvars skjutlucka nu
var fråndragen och som insläppte en sparsam dager. Mannen,
som sysslade med skidstafven, afbröt den en stund rådande
tystnaden och sade vänd till gubben:
»Det är märkliga nyheter, Moilainen, du medför från
de norra skogarna. Att vi finnar äro förbjudna att svedja,
hafva vi nog hört förut, men att bönderna nu ej heller få
svedja, om de ej göra kol af de brända stammarna och föra
kolen till hamrarna (bruken), det synes mig underligt, ty
därifrån du nu kommer, finnas ju inga sådana.»
» Nej, icke i den trakten,» svarade den tilltalade, »men
eljes säga de, att de bygga bruk och hammare på många
ställen, samt att flera finnar, som bo dem nära, börjat bränna
kol och köra till bruken.»
»Det säges,» fortfor Moilainen, sedan han dragit ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
