- Project Runeberg -  Finntorpet i Västerskogen /
79

(1899) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MISSVÄXT. 79

mindre höll man ut till midsommartid. Då sade en däg
Matti till Pavo: »Vi båda få gå ned till norrmännen i Fre-
drikshall för att skaffa oss mjöl; vi måste ha krafter till
sommararbetet, ifall något sådant kommer i fråga. Som du
ser, Pavo, kommer vår gröda ingenstädes i denna kalla och
torra väderlek. Få vi icke snart omslag, bli vi äfven i år
utan skörd.»
»Gretti och jag hafva redan talats vid om den resan,
Matti, och rustat för den. Jag tänkte taga Per och Matts
med mig.» — »Låt dem vara hemma,» invände Matti, »jag
går med dig. Få vi, som jag hoppas, hvad vi önska, kunna
pojkarna möta oss för att hjälpa oss att bära. Jag har
tänkt på denna färd, allt sedan Matts kom hem från sven-
skarna i öster och sade oss, att de ingen säd äga hvarken
till sådd eller till mat utan vänta hjälp från konungen. Där
få vi ingenting. Nej, låt oss försöka i Norge.»
En vecka därefter inträdde våra skogsboar hos en köp-
man i Fredrikshall, bärande på ryggen några hudar och
skinn, hvilka de beröfvat skogens vilddjur. Med köpman-
nen hade de förut utbytt varor, hvarför han vänligt hälsade
dem, men han sade dem genast, att om det var deras me-
ning att byta sig till spannmål eller mjöl, så ägde hvarken
han eller någon annan köpman i staden något sådant att
aflåta. Ingen hade nu mer än hvad han själf behöfde, men
fera fartyg voro utsända till andra länder för att köpa säd,
hvarför han rådde finnarna att vänta en tid. Man var orolig
öfver att skeppen icke återkommit, då sommaren var så
långt framliden, att de bort vara hemma långt förut.
Denna underrättelse väckte stor oro hos de behöfvande
finnarna, och mot sin vana uttalade de den och bad köp-
mannen på det bevekligaste att hjälpa dem åtminstone med
hvar sin börda säd, ty de hade hoppats kunna skaffa sig
ett lass spannmål, till hvilket de under hitvägen betingat
sig en forman fram till den stora sjön vid gränsen.
Efter mycket betänkande lofvade handelsmannen dem
detta med villkor, att de, då de återkommo skulle köpa hvad
de behöfde hos honom, ty till dess hoppades han med säker-
het, att hans fartyg skulle infinna sig.
Förnöjda och glada återvände finnarna samma dag, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgfinntorp/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free