Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OVÄNTADT MÖTE. 103
»Så sant jag lefver, är det icke Rakki, som tittar upp
bakom stocken!»
»Du har rätt, Matts, och då veta vi, att det är Matti,
som styr flotten.»
Båda männen skyndade nu ut ur kojan, och med dem
hunden. Pavo utstötte en hvissling, och i samma ögonblick
hördes Bokka uppgifva ett dämpadt glädjetjut, hvilket hade
till följd, att flotten styrdes litet på sned. Både hvisslingen
och glädjetjutet besvarades ute från sjön, och två glada
utrop korsade hvarandra: »Mattil» — »Pavo!» Därpå styr-
des farkosten mot holmen, och snart kunde far och son
med hjärtlig glädje trycka hvar sin af Mattis händer, under
det hundarna i lifliga språng och med några gläfs betygade
sin förtjusning öfver att återse hvarandra.
Bokko hade genom sitt fina luktsinne blifvit underrättad
af den rätt mot holmen blåsande vinden om att hans kamrat var
nära, men hans glädjetecken hade icke strax uppfattats af
de eljes så skarpsinniga och uppmärksamma finnarna, som
allra minst kunde tänka, att Matti vore att vänta från denna
sida om deras hem.
Man ämnade först genast begifva sig åter till hemmet
och låta fiskredskapen stå till en annan gång, men Matti
sade sig gärna vilja stanna till nästa dag, ty han längtade
till följd af sin långa frånvaro från skog och sjö efter att
få lefva på sitt gamla sätt i vildmarken. Han bad Matts
koka honom en gädda, ty under de sista dagarna hade han
icke gifvit sig ro att stanna för att äta ett riktigt mål,
äfven om han kunnat få ett sådant; sedan han afvikit från
stora vägen och inkommit i skogen, hade han hvarken sökt
eller funnit en bebodd plats. Nu var han också matfrisk
med besked. .
»Börja med denna,» uppmanade Matts och upptog från
grytan, som hängde på en käpp öfver den falnande elden,
en helkokad tjädertupp. »Parkelää!» utropade Matti, »en
sådan har jag icke smakat, sedan jag var hemma, och jag tror
nästan, att jag är färdig äta upp den ensam.» — »Gör det,
vi ha en till,» sade Pavo. »Lugnar vinden af, som den säkert
gör i natt, så torde vi kunna skaffa flera i morgon bittida,
ty nu äro tjädrarna i full lek.» —— »Jag hörde och såg dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
