- Project Runeberg -  Finntorpet i Västerskogen /
118

(1899) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118 KRIG OCH PEST.

förra hungerstiden, hushållade man på mjölet så mycket som
möjligt.
Matts hade ännu icke återkommit, hvilket väckte Oro,
äfven om man ej tviflade på att få se honom igen. Man
tröstade sig med, att hans ärende icke så hastigt kunnat
uträttas, att han icke funnit köpare till egendomen så snart
och icke velat återvända med oförrättadt ärende.
Jo, hvilken i likhet med hvad Moilainen fordom gjort,
först öppnade samtalen, sedan man om kvällarna samlats i
kokhuset eller inne i pörtet, frågade en dag Pavo, om han
kunde minnas något år, då det i Västerskogen varit så
besynnerlig väderlek under sommaren som detta. Solen
hade ju endast undantagsvis visat sig, oaktadt det varit varmt,
och regn hade endast sällan fallit. Ingen gång hade åskan
låtit höra sig, och af småkryp, flugor, mygg och annat
otyg hade man icke haft något obehag. Såväl små som
stora fåglar hade varit sällsynta, och hvarken gräs, löf eller
andra plantor, som växte omkring dem, hade synts så gröna
och friska som andra somrar. Barrträden hade sett grå och
slokiga ut, och på vattnet, som sällan hade krusats af någon
vind, hade legat ett sotlikt damm.
Nej, hvarken Pavo eller Gretti, som vistats i skogen i
så många år, hade upplefvat något sådant. Jo undrade, om
det varit på samma sätt nere vid fjordarna och sade, att
han ämnade gå dit för att se, huru svenskarna hade det,
och hur årsväxten varit, liksom äfven om sjukdomen, som
spridt sig i bygderna, upphört under sommaren.
Han hade nu tid att gå, ty det lönade sig icke att
sätta ut fågelgiller, förr än det blef svalare i luften och
nattfrosten inställt sig. »Jag gör väl en tur dit bort,» slu-
tade han. »Där jag bodde förut, träffade jag ofta män-
niskor och visste, hur de hade det, men hit kommer ingen.»
Som de andra finnarna visste, att Jo var känd nästan
öfverallt och stod högt i rop som björnjägare och spejare
samt var välkommen, hvarhelst han gick, och då de kanske
själfva gärna ville höra något från »världen», tillstyrkte de
honom att begifva sig bort för att kunskapa.
Jo blef icke länge borta och förklarade genast vid
sin återkomst, att han var frisk och sund samt glad åt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgfinntorp/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free