Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 PERS ÄFVENTYR.
här och där. Hade vi vetat detta, skulle vi säkerligen icke
hafva vågat tända någon eld under natten; nu voro vi
glada öfver att ingen hade varsnat oss, men att gå fram
för att få något till lifs, det tordes vi icke. Så långt vi
kunde se, syntes ingen skog, som kunde dölja oss, och nu
stodo vi rådvilla om hvilken kosa, vi skulle taga. Åt norr
hade vi gått hela tiden, och åt norr skulle vi fortfarande,
men huru komma förbi gårdarna och bygden? Gingo vi
fram, så förstodo nog alla, att vi voro fångar, så snart vi
började tala, men hvar skulle vi få något att äta?
Vi hade krupit ned vid några buskar, och där lågo vi och
funderade utan att komma till något beslut. Plötsligen sågo vi,
huru några barn drefvo en flock får ut på bete, och jag önskade
då, att vi hade en lammunge till att äta. Fingo vi blott
mat, så kunde vi ligga kvar till kvällen och gå öfver slätt-
marken under natten, ty större kunde den ej vara. Sedan
vi legat ännu en stund fingo vi sikte på en man, som kom
ridande rakt mot oss medförande två löshästar, och dem
förklarade jäg bestämdt, att vi måste tillägna oss. Mannen
stannade, tog betslet af den häst han ridit på och släppte
honom lös jämte de båda andra, hvarpå han i sakta mak
återvände till byn. Nu tittade jag på Tarwen och han på
mig. »Vi ligga kvar, tills det blifvit skymning,» sade min
kamrat, »och äro hästarna då ännu här, så knipa vi dem och
ge oss i väg.» Redan innan solen gått ned, voro vi ock
på hvarsin hästrygg och inne i skogen. Den tredje hästen följde
oss godvilligt, och då mörkret inträdde, satte vi ut på slät-
ten rätt mot norr. En gård redo vi förbi så nära, att in-
vånarna sågo oss, utan att de likväl tycktes blifva förvåna-
nade däröfver. Då vi voro öfver slätten och hade nått
skogen, släppte vi hästarna och togo till benen. Förut hade
vi talat om att vi borde slakta en af hästarna för att få
oss något till att äta, men det blef ingenting af, utan vi
fortsatte genast färden och vandrade hela natten delvis på
en tämligen stor väg, som gick mot norr.
I dagningen fingo vi se en eld och strax därpå hästar,
kärror och folk. Vi smögo oss närmare och varseblefvo då,
att främlingarna icke voro ryssar utan som vi kallade dem,
skojare, af hvilka vi träffat många flera gånger förut; andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
