- Project Runeberg -  Finntorpet i Västerskogen /
136

(1899) [MARC] Author: Gustaf Schröder
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136 PERS ÄFVENTYR.
fårlår framför mig. Det fanns både råg, korn och annan
mat i gömman, och han trodde, att vi nog skulle kunna
träffa hans anförvanter, innan solen gått ned. Därpå drogo
vi af mot väster och funno snart skid. och kälkspår på en
myr. Vi följde spåren, som visade att kälken var lastad
med hö. »Far har allt bärgat kreaturen också,» anmärkte
Tarwen, »ty eljes skulle han ej draga hem foder.»
Vid stranden af en liten älf påträffade vi gamle Tar-
wens sommarviste eller som vi här säga »säter», dit han
vid ryssarnas annalkande hade hunnit undanföra de sina
och boskapen. Hunden hade redan vädrat Os3, innan vi
hunno fram, och gifvit skall, så att vi, då vi stannade vid
det lilla pörtet, funno gamle Tarwens bössmynning fram-
stickande genom en af gluggarna. Den kom dock hastigt
bort, då min kamrat tystade på hunden och tillropade fadern
ett par ord. Dörren sköts upp, och den gamle mannen
framträdde, dragande det ena benet efter sig. »Guds frid
far!» hälsade hans son. »Vi komma hemifrån och veta, hur
det gått för dig. Men huru är det med mor och dig själf?»
—— »Bra, gossen min, så länge det varar,» svarade gubben.
»Kom in!»
Det var allt skönt att hafva hunnit till ett ställe, där
vi kunde känna oss trygga och hvila upp oss, ty de sista
veckorna hade vi varit jagade som vargar och hört många
kulor hvina kring öronen på oas. Snart fingo vi veta, att
gamle Tarwen och hans två grannar vid ryssarnas ankomst
till deras pörten, sedan de räddat de sina, lagt sig i när-
heten för att se, hvad fienden skulle taga sig till, då den
fann, att folket flytt. Ryssflocken syntes fåtalig och var
sannolikt ute i afsikt att plundra bönderna på boskap för
proviantering af en större styrka. Då de funno gårdarna
öde, började de väsnas och löpa omkring husen likt väd-
rande hundar, men då de icke fonno hvad de sökte, häm-
nades de med att afbränna husen. De dolda finnarna sågo
detta med förfäran och brunno af begär att hämnas, hvar-
för de, just då ryssarna aftågade, sände dem en afskeds-
hälsning från sina bössor. De behöfde icke vänta länge på
svar, ty i ett nu hveno kulorna genom snåret, där finnarna
voro dolda, och i långa språng kommo ryssarna rusande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:33:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgfinntorp/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free