Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 HRMRESAN FRÅN FINLAND.
oss öfver sjön på en flotte; efter något eftersinnande fann
jag, att det nog skulle gå för sig. Då fick Jag se Bakki gå upp
på en sten och lyssna. Ehuru han icke visade någon oro,
insåg jag dock, att han hörde något. Snart förnam äfven
jag öster om oss ljudet af ett fallande träd, Jag förstod
genast, att det var yxhuggen, som hunden hört. J ag gick efter
ljadet och påträffade snart eu ensam man, som jag genast
slog mig i språk med.
Han visste nog, att ryssarna voro i landet, men i den
orten hade de ännu icke varit synliga, och för öfrigt fanns
det folk i storbygden, som nog tänkte ta emot dem, om
de kommo. Han själf hade varit i Ioensuu för några dagar
sedan, och där fruktade man icke så särdeles för fienden.
På min fråga, huru jag skulle kunna komma öfver sjön,
eller, och detta helst, om jag kunde få någon, som ville
frakta mig till dess nordvästra strand, svarade han, att därom
kunde han icke gifva besked. Färden vore lång och sjön
orolig, det blefve säkert svårt att få någon, som vore hågad.
Det vore nog bäst jag höll mig på landbacken. Men nog
kunde han frakta mig öfver sjöns nedre ända, om jag ville
betala honom en daler. Jag ansåg detta vara dyrt, men
förklarade mig vilja tänka på saken. Härefter frågade jag
honom, hvartill han skulle använda virket, han höll på att
fälla, ty det hade gjort mig nyfiken, att han gräfde upp en
del af rötterna, som han lät sitta kvar vid stammen. » Förstår
dn ej, att jag tänker brygga en båt,» sade han; »jag bygger
och säljer sådana.» — »Om jag då skulle köpa en båt af dig
och frakta mig själf öfver sjön?» — »Ja nog får du det, ifall
du har penningar.»
Först följande morgon i ljusningen var jag åter där,
hvarest jag lämnat min vän. Matts vakade och var orolig
för mig, som blifvit så länge borta; men då jag sade honom,
att jag nu hade egen båt väl gömd nere vid sjön, samt att
jag hade just nyss skrämt en tjäder från nattkvisten,
blef han tillfreds, tog bössan och gick uppåt skogen, hvarpå
jag kröp ned och lade mig. Då jag vaknade stod solen
högt, och jag hörde Matts och Valborg snattra och prata.
De kunde aldrig nog prisa vår lycka, att vi nu hade fått
oss en båt; »men se det är så,» sade Matts, »att Per, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
