Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SKYDD AF SKOGEN. 211
jag såg längre i norr och väster. Den dagen hade jag det
bra och glömde både kungen och kaparen, tills jag i mörk:
ningen var åter vid mitt förra mnattkvarter, ”rotstjälpan”.
Jag kastade ifrån mig två tjädertuppar och en höna och
tyckte, att jag gärna kunde stanna, där Jag var. Högg
mig så en nying, och då denna brann klart, började jag
plocka och steka en af fåglarna i stället för att äta de
torra fiskar, jag fått af min förra värd, Äfven denna natt
mådde jag godt, fastän jag drömde, att jag var med kungen
här hemma vid Skansen, där vi slogos med danskarna så
förtvifladt, att svetten dröp af mig. Då jag vaknade, snöade
och slaskade det, och våt var jag med besked. Hett
hade jag det äfven, det hade fattat eld i ena sidan af gran-
stammen, och en af mina fåglar hade blifvit svedd. När
jag rustat mig i ordning, gick jag bort till torpet för att
höra efter om icke kaparen rest. Torpargumman, hvilken
tyckte det vara synd om mig, som måst ligga i skogen och
frysa, försäkrade att all fara var förbi, ty kaparen var nu
med sitt fartyg ute på sjön. Därom hade hennes svåger
underrättat henne redan dagen förut.
Det var alltjämt kallt, och då jag kom till fiskarg ubben,
sade han, att det icke tjänade någonting till att jag gick
och väntade på de skutor, som skulle öfver till Tyskland
med proviant, emedan de icke så snart blefvo färdiga att
segla, kanske ej i år, ty man påstod, att det icke fanns till-
räckligt med penningar för att rusta ut dem. Nu var vin-
tern i antågande, hvarför det icke var så gifvit, att de
kommo fram till sin bestämmelseort, äfven om de skulle
kunna ge sig i väg. ’Du får väl gå hem igen, slöt han,
och återkomma till våren.
Hem kunde jag väl gå, tänkte jag, men först ville jag
dock böra mig för hos krigsfolket, som låg längre bort i
väster. Jag begaf mig äfven åstad och hade blott gått ett
par dagar, då jag påträffade en hop knektar, hvilka höllo
på att förpläga sig i en bondgård. De voro helt muntra
och uppspelta och en af dem sade sig förmoda, att de skulle få
gå emot dansken, ty flera knektar och ryttare skulle komma
efter dem, och inom kort skulle kungen själf infinna sig.
’Nu pratar du, det du icke vet,’ afbröt nu en af de öfriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
