Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På spanarestråt.
Den nu följande natten skänkte ej folket i finnpörtet
mycken hvila. Kvinnorna rustade med lifsmedlen och
karlarna med sina skidor, ty på dessa senare berodde mycket,
om de skulle lyckas i sitt företag, och om de skulle kunna
undgå sina fiender. Vid stjärnornas ljus drogo de i väg i
den bistra vintermorgonen fulla af kopp om att lyckas i
utförandet af det uppdrag, de fått sig anförtrodt. Då männen
vid ett tillfälle rastade, sade Per till den snart sjuttioårige
Matti: »Du Matti behöfver icke klaga öfver stelhet hvarken
i benen eller den öfriga kroppen, du jagar ju fram som
vinden genom skogen. Men som du nu går, komma vi icke
till Holmedal. Längre åt söder, Mattil»
»Vi ha ingenting att göra i Holmedal hos majoren,»
svarade Matti, sförr än vi hafva något att säga honom.
Följa vi den kurs jag hittills gått skola vi redan i natt vara
en god bit in i Norge och vid ett ställe, som jag väl kän-
ner till, sedan den tiden jag vandrade till Opslo eller Kri-
stiania, som de nu kalla den byn, för att lära mig smida.
På den plats jag åsyftar stöta flera vägar tillsammans, och
där torde vi nog få tillfälle att förvissa oss om, huruvida
krigsfolk dragit fram där eller om de äro till finnandes i
de kringliggande bygderna.
»Framåt då, Matti!» uppmanade Per. »Nu är det min
tor att gå först, låt mig blott få veta, om jag viker af från
den rätta kosan.»
Som Matti förutsagt, hunno finnarna en stund efter
mörkningen de omnämnda korsvägarna, där de endast be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
