Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet historia - 6. Invandringsväg och bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 LITET HISTORIA.
Ett år eller så efter Dordis ankomst till vårt hem i
staden gjorde jag bekantskap med en gammal finne, den
s. k. Ho Jan. Han var fattighjon på det bruk der min
bror och jag voro inackorderade om somrarna. Medels
små presenter af tobak och bränvin förvärfvade jag mig
gubben Ho Jans gunst, den jag lifligt eftersträfvade, då
han var lika god, ja bättre sagoberättare än mor Dordi.
Dertill var han jägare och fiskare som få, ehuru han
hade sina några och sjuttio år på nacken. Huru jag ställde,
så blef jag gubbens »gullgosse» och fick åtfölja honom på
många färder så väl i skogen som på sjön, och detta var
förmåner som af mången eftersträfvats, men af ingen före
mig ernåtts. Jans sagor om sina förfäder sträckte sig öfver
ett vida större fält och voro ännu mer storslagna än dem
mor Dordi berättat. De rörde sig om krigsbedrifter, jagter
och skogslif. Jan föredrog dem med en naturtrohet och
med så mycken kännedom om lifvet hos forna dagars fin-
nar, att jag aldrig tröttnade på att lyssna till honom, om
än samma saga en och annan gång kom igen.
Dessa sagor och berättelser väckte hos mig en stark
åtrå att besöka de ställen der händelserna passerat, jemte
ett lifligt intresse för de stora finnskogarnas befolkning, för
land och folk i sin helhet, och detta intresse har äfven hit-
tills oförminskadt bibehållit sig.
Händelsen fogade dessutom, att jag fick mina göromål
i närheten - af sjelfva finnskogarnes hjerta, och som jägare
och intresserad vän till finnarne har jag under många års
lopp genomkorsat Vermlands och Dalarnes finnskogar, och
många äro de hundratal finnar som vid de stora timmmer-
flottningarna i Vermland och skogsdrifningarna i Dalarne
arbetat under mig. i
Vid raster och bivuaker, under regnvädersdagar och de
långa höst- och vinterkvällarna har jag med nöje lyssnat
till finnarnes sagor om sina förfäder. Dessa sagor hafva,
så att säga, kompletterat hvarandra och under årens lopp
blifvit allt mer sammanbundna till en hel sagokrans, egnad
att gifva en lefvande föreställning om detta bortglömda,
förbisedda och misskända folk, som dock genom ihärdighet,
försakelse och kraft brutit bygd i de stora ödemarkerna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
