Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 1. Uppbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPBROTTET. 47
mods, då en efter dem kommande släde stannade och den
deri åkande frågade dem hvarifrån de kommo. — » Från öster,»
svarades. — »Hvarthän tänka ni eder?» — »Åt vester att
söka arbete.» — »Jaså! Geswindt hit, ni två pojkar; ni
skola - få arbete.» — »Vi vilja intet hafva,» svarade frimo-
digt Pecka. — »Men jag vill hafva eder att följa med och
se efter löshästarna som komma här; raskt upp i släden
med eder! Vid närmaste rastställe skola ni få bättre besked.»
— »Vi vilja inte åtfölja eder!» — »Ni vill inte!» utropade
mannen, i det han reste sig upp, högg Pecka i nacken och
slängde honom till kamraten; »håll fast den der,» ropade
han, under det han fasttog Anti och släpade denne till slä-
den, kastade sig upp och körde raskt derifrån.
Nu ändtligen flög Örjans bössa till axeln, men ned-
trycktes af Mattu. »För Guds skull, Örjan, skjut inte! Vi
bli då alla olyckliga. Gossarne stå i Guds hand, och med
hans bistånd skola vi ock återse dem: Hållen eder stilla
tills skaran farit förbil» Det var en flock lösa hästar som
nu passerade, och derefter kommo några ryttare, som sågo
till att ingen häst fick skilja sig från flocken.
Då den långa skaran tågat förbi, uppgåfvo de båda
finnarne ett anskri af vanmäktigt raseri, förbannande hot-
fullt den fördömda nuija sota (elaka landshöfdingen) som
bortröfvat deras gossar. Hvad skulle nu blifva af dem?
Mattu vred sina händer, och ymnigt flöto hennes tårar; hon
kunde intet göra till deras räddning.
Man rådgjorde om saken, och så kom man öfverens
om att uppehålla sig några dagar i denna bygd, för den
händelse det skulle lyckas gossarne att rymma.
Tiden gick, men inga gossar hördes af. Slutligen måste
man begifva sig vidare vesterut. I Korsholm uppehöllo
de sig så länge de vågade för isen; men slutligen måste
man lemna gossarne åt sitt öde; det enda de kunde göra
var att helsa och bedja dem söka sig till Sverige och Malm-
berget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
