Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 16. Lyckligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
»Jaså,» sade Örjan, som i hemlighet fröjdade sig öfver
att det var så pass långt till bebodd trakt; »fins det ingen
annan bebygd plats närmare hit?» — » Åh, knappast,» sade
Matts. »Bortan, ligger vester om oss, der bo flere hushåll.
Den gården är kanske närmare hit, men icke mycket.» —
»Nå fins ej folk åt andra håll?» sporde Örjan. »Vet icke!
Vester om oss ligger Norge. Det är nog långt till folk åt
den sidan, och norråt är bara skog, säga de som känna
saken; men ögter om oss bo finnar vid en sjö som de kalla
Kymmene; men hur långt det är till dem, vet jag ej. Så
långt är det dock ej, ty våra gettare (vallhjon) säga, att de
hört finnarnes vallhorn och hört dem blåsa i lurar. Vet
du, Örjan, inte om dem?» — »Jo jag har hört, att der
fins folk af vår stam vid den sjön, men vi komma längre
från norr.»
»Hur länge sedan är det du for hemifrån Finland, Ör-
jan?» — »Åh jag vet ej så noga; det är väl en fem år se-
dan.» — »Åh, så förskräckligt långt det måste vara!» sade
Matts; »hur i guds namn har ni kunnat komma hit?» -—
»Åh,» sade Örjan, »det har gått!» — »Ja, gud bättre mig
för er!» tog nu Per till ordet; »nu behöfver ni nog kom-
ma till ro. Slå er ned här i marken; den är allt bra nog,
och icke är det många år det fryser här 1i orten. Grödan
gär för det mesta fram och blir mogen, och make till jagt-
mark skall ni leta efter. Här fins elgar i tusental; men
det fins ock mycket odjur. Björnarne slå våra storkräk, och
vargarne taga allt hvad lif och anda har då de stryka fram
här vintertid. Kanske ni ej ha vargar hos eder?» tillade
han betänksamt. >»Jo,» blef svaret. »Ja, då veta ni nog,
hur svåra de äro,» tillade han. »Upp med dig nu, Matts!
Vi få taga oss en börda kött och knoga på hemväg med den.»
»Farväl med er så länge! I morgon kväll äro vi väl
här igen, och till dess skall ni stanna. Lofva oss det!» —
»Ja,» sade Örjan, »vi ska göra som ni vill.»
Så snart de pigga bönderna aflägsnat sig, gick Örjan
omkring i skogen och undersökte om marken var tjenlig
för odling. Då han mot kvällen återkom hade Hejki och
Mattu ordnat lägret, och på elden fräste björnfläsk. Hejki
sade sig en bit från lägret påträffat ett litet vatten, der
RN ARR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
