Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 28. Striden vid Viggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
alla spår efter striden vid Viggen undanrödjas. Det var
svårt att dölja spåren från Slagtardalen till Viggen. Veda-
lajnen och hans kamrater åtogo sig att utföra detta, och
för den skull sade de finnarne vid Viggen farväl och drogo
genom vildmarken norrut.
Då de tre nordfinnarne, till hvilka Pecka räknades, an-
lände till finnarnes gömställe i vindfället, hade dessas antal
ökats med Vedalajnens bror och hans män. De hade fått
det afsända budet och så begifvit sig till det ställe der de
sammanträffat med de slagne finnarne, och fått veta, att de
tre finnarne dragit söderut, hvarför de stannat för att in-
vänta dem. De meddelade att de fallne voro jordade.") »Fort
härifrån,» sade Pecka, »för de svenskar som varit här hafva
vi intet att frukta, men flere komma nog; de böra inte
träffa någon här. Gå vesterut, der finna ni mark att bygga
och bo i. Ju fortare ni färdas, desto tryggare kunnen ni
vara; följen Vedalajnen.» Till honom sade han: »Gör hvad
du kan, men skynda på! Vi vilja vara ensamma här 1 sko-
gen; ni få sedan höra af oss.»
Då finnarne aftågat, skyndade de tre männen till Slag-
tardalen och antände der skogen på fere ställen. Snart
växte elden till ett haf af lågor, men ändock antändes sko-
gen på ännu flere ställen, tills finnarne hunno dit der de fallne
svenskarne lågo. Der uppstaplades ett ofantligt bål, som
antändes tillika med skogen deromkring. Allt brann! Rö-
ken hvirflade, gnistor flögo omkring, och braket var för-
färligt, då skogens jättar föllo. Luften förmörkades, och
det hela ingaf fasa och förfäran.
På en skogbevuxen holme i en mosse sutto våra tre
nordfinnar i djupaste lugn. Den fasansfulla branden syntes
de knappast egna någon uppmärksamhet. De voro syssel-
satta med att äta, då Vedalajnen sade: »Ja, nu kunna bön-
dernas spejare komma, det fins intet spår; ingen skall kunna
säga hvad det blifvit af deras kamrater, ingen, ingen utom
+) Vid förf:s besök vid Slagtardalen i början af 1850-talet kunde
blotl uppvisas fem små kullar som sades vara de fallna finnarnes
grafvar. Manfallet synes deraf ej varit särdeles stort sävida icke flera
blifvit jordade i samma graf. Snö försvårade vidare efterforskningar,
men förf:s följeslagare trodde att många hvilade i sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
