- Project Runeberg -  William Shakespeare : liv, drama, teater /
134

(1924) [MARC] Author: August Brunius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de blick och en musikalisk känsla. Starkast
framträder denna överlägsenhet i den mästerliga
kontrastverkan mellan Macbeth och lady Macbeth
— en kontrastverkan som är på en gång
dramatisk och psykologisk. Macbeth är ingen feg skurk,
han är stolt, ärelysten, kraftfull. Men han har
fantasi och nerver. Den brottsliga gärningen
upphör icke förrän i hans sista stunder att ge
hemska ekon i hans själ: han hör rop och ser syner.
Lady Macbeth är icke okänslig, men hon är helt
vilja. Fantasi- och känslolivet är stympat och
nedpressat hos henne, tills det reser sig som
mardröm och sömngång i hennes sista stunder. Denna
olikhet hos huvudfigurerna och i deras utveckling
ger dramat dess inre rikedom och spännkraft; för
övrigt äro människorna bara skisserade och lätt
antydda. Macbeth är Shakespeares kortaste drama,
men det är en korthet som icke är bara konstnärlig
koncentration. Texten är i dåligt skick, och man
kan tänka sig att grova strykningar äro gjorda.
I sista akten hör Macbeth ett skri bakom scenen
och sänder en officer Seyton att utforska
anledningen.

Macbeth: Jag nästan har glömt bort hur fruktan smakar.

Det var en tid då iskall rysning grep mig

Vid uvens skri och då mitt täta hår

Vid en förskräcklig saga for i vädret

Och stod upprätt, som om det hade liv.

Min kvällsvardsgäst har själva fasan varit,

Den är förtrolig med min mördarhug

Och skrämmer mig ej mera.

(Seyton kommer tillbaka.)
Vi skreko de?

Seyton: Min nådig herre — drottningen är död.

Macbeth: Hon skulle dött en annan gång —
Man hade väl fått tid för sådant budskap.
I morgon och i morgon och i morgon!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakebrun/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free