Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Shamanen i verksamhet. Iakttagelser bland dalganer, jakuter och tunguser på tundran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SHAMANISMEN I NORRA ASIEN 121
den högsta himlaboningen, samt å dessa stationer boende andar tillika
med deras unga afkomlingar. Bägarne användas till att frambära offer-
gåfvor åt andarna. Då shamanen på sin himlatard kommer till en sta-
tion, fyller lian bägaren med renmjölk åt andarna. Människoansiktena
å pålarne föreställa andefolk, som bo å stationerna tillsammans med
andefoglarna.
Såsom förut påvisats, har människan, enligt jakuters och vissa
andra infödingars uppfattning, tre själar, af hvilka den ena (jaku-
ternas “kut“) vid en fientlig andes annalkande flyger bort från
den till följd häraf insjuknade människan och irrar omkring i rym-
den i skepnad af en liten fogel, likasom sökte den en hviloplats.
I de flesta fall blir den härunder tillfångatagen af någon ande,
som flyger omkring sökande efter rof, och hvilken för den fångade
själen med sig ned i “den nedre världen’1. — Det gäller nu vid
ett dylikt sjukdomsfall för shamanen att begifva sig till “den nedre
världen" för att uppsöka och återföra den fångna själen till dess
ägare. Vid återkomsten från underjorden med den frigjorda själen
återställer shamanen den likväl icke omedelbart till den sjuke,
emedan själen, en gång bortskrämd, ånyo kan försvinna, hvar-
förutom hon efter vistelsen hos den fientliga anden äfven själf är
sjuk och förvänd genom beröringen med orena makter, utan måste
han först föra henne genom “den öfre världen" till den nionde
himlen, där hon lämnas att uppfostras af den gode ljusgudens
barn. Vid hvar och en af de 8 stationerna eller “molnen" på
vägen dit åligger det de därstädes stationerade andarna och an-
defolket bl. a. att beledsaga shamanen på hans väg med själen
uppåt till ljusets land, dit inga onda shamaner (sådana, som af
ondska sända öfver människorna sjukdomar och olyckor) lämnas
tillträde. Dylika onda shamaner kunna ej komma högre än till
första himmelsvåningen, hvarifrån de drifvas tillbaks af där för-
lagda andar. Men äfven för goda shamaner är färden svår till
tredje stationen, hvarefter de däremot stundom kunna utan uppe-
håll tillryggalägga vägen ända till målet. En medelmåttig shaman
förmår likväl ej komma längre än till femte stationen, där han
lämnar själen i därvarande andars vård. Man måste därför till-
kalla en stor shaman och anordna en ny shamanering.
Här är tydligen fråga om “hvit" shamanering, hvilken ju bland
jakuterna för närvarande till det närmaste undanträngts af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
