Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Fa’n te’ skammelit va’ de’, kan jä’ sie’a Olena —
te’ skämme ud en så bra kär. De’ va’ jaggu en —
— Agte sej han bare. De’ kan hänna hem som hälst
de’, å illa blir de’ for den, som bespottar Gud och hans
väjer.
— Gud å hans väjer, kärng! Hö ä’ de ho’ snackar?
Prästetyg ä’ de’, å gödt kommer inte tå’et, de’ går jä i go’
för. Mats Ingelson va’ de’, som sa’t!
Det blef oväsen på backen. Schartuanerna gingo tystande
omkring och körde på afresan.
Nere vid kärrorna höll det nästan på att blifva värre.
Men de allvarliga rådde. Det var i alla fall blott få, som
sade något om prosten. De fleste tego och behöllo sin tanke
för sig e ller sina närmaste.
När Kristina Dörth med nedslagna ögon gick ut ur
kyrkan, ryckte fru Brogren henne sakta i kjolen: — Tacka
Herran, som bevarade honom för att synda, kära Kristin.
Låt oss nu hoppas det blir en varning. Kristin kan titta till
mig och dricka en kopp kaffe i morgon förmiddag.
Kristin neg litet och tackade.
När hon kom ut, drog hon ett djupt andetag och sågi
skarpt och spejande omkring sig.
Folket hade skingrat sig på backen. Några flockar sutto
på grafkullar här och där och tittade nyfiket på henne, då
hon gick förbi. Hon hälsade förläget, och så kom hon till
muren, där Olle bundit hästen.
Hon visste icke riktigt, hvad hon hade väntat men kände
sig lätt, då hon såg Olle stå och syssla med förspänningen.
Hon gick fram och strök hästen öfver länden.
— Ska’ jä’ hjälpe dej?
— De’ ä’ allt gjordt — sätt dej opp no’.
Ingen af dem yttrade något mer. Olle var rödflammig
i ansiktet och började köra med vild fart utför backen, förbi
prostgården, uppför klockarliden och utför igen.
Uj, hvad det gick! De foro förbi den ena kärran efter
den andra. Folk hälsade, men Olle rörde icke på mössan.
Kristin tordes icke säga någonting. Endast när de komrno
till den stora branta kvarnliden med garfveriet vid kröken,
kunde hon icke hålla sig.
— Akte dej — du välter me’ bå’ öss å kärra, Olle.
— Åh, en går inte så lätt fa’n i voll heller.
Och så hven kärran om garfverihörnet. Kristin skrek
till, och hästen glänste af svett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
