Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I afton! sade Elisa, men hon förstod
ingenting. Den plötsliga glädjen hade gripit henne så,
att hon föll tillbaka och förlorade medvetandet.
* X
X
Elisas sanslöshet öfvergick i en lugn, djup
sömn, en sådan, som hon icke njutit efter den natt,
då hon tog sitt barn och flydde ut i mörker och
köld. Det var, som om blotta meddelandet om, att
hennes man var oskadd i hennes närhet, ehuru
hon knappt förstått det, likväl gifvit åt hennes
hjärta den stillhet och den frid, som så länge varit
henne förnekad. Vänliga händer omhuldade henne
äfven nu. Hon lades i en säng, en filt breddes
öfver henne, oeh hon lämnades åt en välbehöflig
hvila.
Under tiden ordnades därute i rummet för
aftonmåltiden. Dörren stod öppen ditin, och man
rörde sig stilla och varligt. Tekitteln puttrade på
elden, en snöhvit duk lades på bordet, koppar och
skedar sattes försiktigt fram, bröd och andra små
läckerheter skuros upp och ordnades nätt på sina
fat, det rustades som till fest.
Och Elisa drömde. Hon såg ett härligt land,
ett fridens hemvist, med skimrande vatten och
gröna stränder, hon såg en boning, utanför hvilken
hennes gosse lekte, ett fritt barn. Hon hörde sin’
mans steg, hon kände hans starka arm omsluta
sig, och hon öppnade ögonen . . .
Drömmen var verklighet, han var där. Medan
hon sofvit, hade kvällen kommit, och med den
äfven Georg, som nu satt snyftande vid hennes
hufvudgård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
