Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den frusna vägen. Likväl hördes de förföljande
komma allt närmare. Vid nästa backe hade de
tydligen fått syn på vagnen, ty de höjde ett skrän
af glädje och triumf.
Alltjämt klatschade Pinehas åt hästarna.
Slutligen kommo de vid en krökning af vägen tätt
intill en brant klippa. Det var den, som Pinehas
hoppats ait hinna. Han kände väl till stället.
— Så där, ja! ropade han och höll plötsligt in
hästarna. Ut med er alla — fort — uppför den
här klippan! Mikael, bind du din häst vid
vagnen, och kör till Amaria’s och bed honom och
hans pojkar komma hit och smörja upp de där
lymlarne!
I en blink voro alla ur vagnen.
— Se så, sade Pinehas och tog Harry på
armen, spring nu, sätt till benen!
De sprungo för brinnande lifvet, satte öfver
inhägnaden och började på en smal stig klättra
uppför klippan, medan Mikael snabbt körde bort
med vagnen.
Främst sprang Pinehas som en stenbock från
klippa till klippa, efter kom Jim med modern på
ryggen, och sist Georg och Elisa.
Några minuters klättring förde dem upp på
toppen af berget; stigen dit gick genom ett trångt
pass, där endast en i sänder kunde komma fram
Här var ett slags platå, omgifven af lodräta
klippor. En djup klyfta i berget hoppade de hastigt
öfver och voro nu i skydd för första angreppet.
Pinehas lutade sig fram och kunde se
förföl-jarne, som skrikande och hojtande satte efter dem.
— Låt dem nu komma! sade han. Hvar och
en, som vill hit, måste genom det trånga passet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
