Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gå raskt på. De kunna i alla fall inte komma
undan.
— Men tänk om de skjuta på oss? sade Marks
tvekande.
— Dumt prat, sade Loker, en skock fega niggrer!
— Det hånder ibland, att de försvara sig som
vilda djur, sade Marks.
I detsamma hördes en röst uppifrån, som
ropade ned till dem:
— Hvilka åro ni, mina herrar, och hvad år
ert årende?
Det var Georg, som gått ut på den yttersta
klippafsatsen.
— Vi söka förrymda niggrer, sade Tom Loker.
Det är fråga om Georg Harris med hustru och
son och om Jim Selden och en kåring.
— Jag år Georg Harris, ropade Georg tillbaka.
Men jag är en fri människa och tänker icke låta
fånga mig. Den förste, som vågar sig genom
passet, skjuter jag.
Marks blef mer och mer förskräckt.
Jag har ingen lust att få en kula i
kroppen, mumlade han.
— Vänta nu litet med ert hot, sade en af
poliserna, vi åro lagens tjänare. Det vore klokast
af er, om ni öfverlämnade er i godo.
— Ja, det är sant, att ni åro lagens
handt-langare, men den lag, som bjuder er att jaga
människor som djur, den är åtminstone icke rättvis,
och vi förneka den. Vi stå hår under Guds fria
himmel, och vi dö alla tusen gånger hellre, än vi
öfverlämna oss i edra händer.
Georgs långa, smärta gestalt med den käcka
hållningen aftecknade sig tydligt mot den koppar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
