Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man inte skulle kunna sätta det inom glas och
ram, men denna plan strandade på svårigheten att
kunna se båda sidorna på en gång.
För hvar dag som gick blefvo Tom och Eva
allt bättre vänner. Hon läste 1’ör honom bibelns
sköna berättelser. I början gjorde hon det blott för
att glädja sin anspråkslöse vän, men småningom
intogs hennes eget sinne allt mer af den underbara
boken, och inom kort blefvo dessa stunder för
henne själf de bästa på dagen. Hon längtade
alltid till denna läsning. Tom å sin sida bar Eva i
sitt känsliga hjärta med den ömmaste kärlek. Han
nästan dyrkade henne med en sorts helig vördnad.
Det fanns intet tillgifvenhetsbevis, som han icke
var färdig att gifva henne. Då han om morgnarna
återkom från torget, där han gjort sina uppköp,
hade han alltid med något åt sin lilla miss Eva:
en blomma, en apelsin eller en persika. Hur
glad han blef, då han fick se henne stå i porten,
själf som den fagraste ros, och skynda emot
honom och ropa:
— Hvad har du i dag åt mig, onkel Tom?
Hela St. Clares hus flyttade om sommaren ut
till ett landtställe, som låg vid sjö, och där det
var friskare än i den kvalmiga staden. Villan var
på alla sidor omgifven af verandor, hvilka ledde
ut till storartade park- och trädgårds anläggningar
med slingrande gångar och praktfulla
blomstergrupper.
En söndagsafton sutto Tom och Eva i en
löf-sal nere vid sjön. Det låg en stilla frid öfver hela
naturen. Sjön lyste rosenröd i den nedgående
solens strålar, hvita segelbåtar gledo långsamt fram
öfver dess yta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
