- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
32

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

Det var redan sent på dagen, när Shelley mottog
brevet, och då han i skymningen kom till Chapel Street,
möttes han av Eliza, som med ett ljus i handen och ett
sorgset och värdigt uttryck i sitt mörklagda ansikte
ledsagade honom upp för trapporna. På Shelleys
förfrågningar angående patientens tillstånd svarade miss Westbrook,
djupt suckande, att Harriet hade en svår huvudvärk och
att man inte visste vad det kunde vara en början till.

Miss Westbrook öppnade en dörr och vinkade åt
Shelley att följa efter henne.

Det var ett vackert litet rum de trädde in i. Små
sitsklädda taburetter, ett sybord med fot i form av en lyra,
en sekretär på spinkiga ben och en säng, vars vita
om-hängen voro uppknutna med rosafärgade band.

På det lilla sybordet invid sängen stod en ljusstake,
formad som en marmorkolonn, med ett brinnande ljus i.
Det blåste hårt därute, och lågan fladdrade för draget.

Bland sängens vita kuddar läg den unga sjuklingen och
smålog matt och sade, att hon kände sig så underlig i
hela kroppen.

— Sitt ned, kära mr Shelley, sade Eliza och pekade
på en av de sitsklädda taburetterna, medan hon själv slog
sig ned på en annan. Och om ni nu skulle vilja tala om
för oss lite mera om de fransyska filosoferna, mr Shelley,
så nog skulle jag bli glad, och jag vågar säga, att min
syster skulle känna sig stärkt till både själ och kropp. Ty ack,
ni talar så vackert och klokt, kära mr Shelley!

Men Shelley hade inte hunnit långt i ett litet föredrag
om Diderot, förrän miss Westbrook avbröt honom.

— O, mr Shelley, jag skulle så förfärligt gärna vilja
höra er åsikt om ett stort och viktigt, ja, om jag så får
säga, oändligt viktigt ämne, som vi ännu inte någon gång
diskuterat. Säg oss, mr Shelley, vad är er åsikt om kärleken?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free