- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
44

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

kom nästan som en snyftning i hans stämma, då lian
sodan ordade om vilken smärta det varit att finna att
vännen ej var allt vad han trott.

Nu måste han strax lämna York. Han hade ju tänkt
att stanna där, att ha sitt hem i närheten av vännen —
men nu måste han ut i världen, söka sig en annan plats

— han visste inte var — där han kunde fa ett hem för
sig och sin hustru. Deras vänskap måste få ett slut —

— för en tid åtminstone.

Hogg nickade tigande. Ja, det förstod han ju.

Några hundra par ögon som stirrade emot hans. . .

Varför ljödo de så torra och kalla, hans ord? Hade
han icke längtat efter att inför dessa människor få uttala
vad som brann inom honom? Hade han icke trått till att
få säga Irlands folk, att han, en engelsman, blygdes över
vad hans land förbrutit emot Erins fattiga, lidande,
förtryckta folk? Hade icke hans själ flammat av vrede, dä
han läst och hört om huru England hänsynslöst, våldsamt,
berövat detta folk dess frihet.

När han först sagt dem detta, då hade han ju mötts
av en stormande applåd. Men sedan, när katolikernas
rättslöshet kom på tal och han yttrat, att det vore en
dårskap att uppdela människorna efter deras godkännande av
de eller de dogmerna, att varje religion vore god, om den
åstadkomme goda människor — då hade han väl kunnat
märka, vilken isande stämning som bredde sig över
församlingen. Han förstod deras tankar så väl som om de
uttalat dem. »Jaså, en fritänkare!» sade de till sig själva.
»Nej, för en sådan bundsförvant betackar vi oss.»

Dock lät han icke avhålla sig från att säga vad han
ville säga. Han hade gått genom Dublins fattigkvarter,
hade sett den svält och det elände, som där rådde; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free