- Project Runeberg -  Ett diktaröde : en roman om P. B. Shelley /
70

(1919) [MARC] Author: Anna Maria Roos
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

7 o

Ty hjärtats känslor låta sig icke bindas. Fria som
vinden ila de genom världen, sökande de strängar, vilka
tonande besvara deras egen djupaste skälvning.

Har en människa funnit ett hjärta som dallrar i
samklang med hennes eget, en själ som trånar henne till
mötes — är det icke då ett brott att stöta sin lycka ifrån
sig, att kväva före födseln den drömda sällhet som
pockar på förverkligande — den djupa, starka glädje som
måste öka universi lyckosumma, komma solen själv att
lysa upp av fröjd. Den dolda makt som genombävar
världsalltet, ledande dess utveckling, styrande det enligt
sina egna hemlighetsfulla lagar — helt visst måste den
hava inlagt en djup, en oavvislig mening i den mystiska
dragningen emellan man och kvinna. När denna dragning
icke är blott ett blodets rus, en köttets trängtan till
livs-fullhetens yra —- när den suger in i sin virvel hela ens
väsen, själens törst, intelligensens krav på en jämbördig
intelligens att byta tankar med — då måste ju en sådan
dragning vara ett uttryck av det Eviga Varats innersta tanke.

För övrigt — vad hade han för skyldigheter mot
Harriet? Hade hon icke själv övergivit honom? Hon hade
undanbett sig hans sällskap, hon hade, trots hans böner, kallt
vägrat att återvända till deras gemensamma hem. Men med
förtjusning hade hon talat om huru hon dagligen och
stundligen sällskapade med en annan man. Det var tydligt: Harriet
var icke endast en kylig natur, hon var också grund och
ombytlig. Denne irländske ryttmästare med sitt grova,
martialiska utseende var av en typ, som plägade slå an pä
ett visst slags kvinnor. Nåväl, han ville icke stå i vägen
för Harriets lycka. Han skulle i stället jämna vägen för
den genom att själv vara den som bröt äktenskapet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shelley/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free