Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
Men för varje gäng tankarna släppte arbetet, gledo de
strax, oemotståndligt, på nytt hän till den kvinna som han
alltjämt älskade i stum, förtvivlad kärlek. —
Och då mer än ett år förgått utan att han hört ett
ord om henne, blev till sist hans längtan honom
övermäktig. Han skrev på nytt till henne. Men denna gäng blev
det intet långt brev. Han endast sände henne några
dikter, och i de korta beledsagande orden bad han ödmjukt
att få om så vore blott en rad av hennes hand.
Bland de dikter han sände var icke den, i vilken han
en gång, i lidelsens och smärtans ursinne, skildrat — i
förtäckta ord — sin kärleks saga, tecknat hennes gestalt
såsom den hårda, obevekliga och pä samma gång
nyckfulla. Men han sände henne dikten om de helande
händerna: om kvinnan, som i gudomligt medlidande bragte
lisa och hugnad till den plågade, och om mannen som
tog emot hennes barmhärtighet — allt under det - han
visste att han aldrig skulle av henne få det han hetast
åstundade.
Sov! Sov! Din sorg förgät!
Glöm din långa smärta!
Sov! På din panna vilar min hand.
Sov! Min tanke din hjärna band;
min ömkan smyger med lätta fjät
in i ditt sargade hjärta.
Från mina fingrar där glider en ström,
en helande, hugnande livets ström,
och kvalet somnar, och smärtan flyr
likt en svinnande dröm.
Sov likt de döda i dödens dal,
likt dem som ej fötts till livet än.
Förgät ditt liv! Förgät ditt kval!
Förgät att du vakna skall igen!
Glöm den kyliga världens hån!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
