Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hansson »aftog först staden, som han då var, och gjorde äfven desseinen, huru han sedan
blifva skulle eller därefter han kunde och borde blifva om- och utbyggda. Ett exemplar af
hvardera instrumentet aflämnades å rådstugan härstädes, där de gingo förlorade vid branden
1719.
Härmed fick Norrköping sin första s. k. »Planta» eller första grundritning för stadens
tomtindelning och bebyggande. Stadens reglerande i enlighet härmed underlättades genom
branden 1655, som förstörde största delen af staden >Man kan antaga», säger Hertzman,
att stadsplanen ända till senaste tider tämligen nära eller med få afvikelser varit
öfverensstämmande med 1641 års planta, både i afseende på planens utsträckning och gatornas läge .
Planen omfattade äfven östliga ändan af n. v. Strandkvarteret. Den s. k. Långhorfvan,
motsvarande kvadraterna Godvän och Röken, blef äfven, antagligen till följd af 1641 års
regleringsplan, lagd till staden. I nordvästra delen af Nordankvarteret upplätos 1708
byggnadstomter åt arbetarna vid gevärsfaktoriet; häraf benämningen å en del kvadrater därstädes,
såsom Hållhaken, Karbin m. m.
Rörande stadens utseende vid midten af 1650-talet vilja vi anföra några uttalanden. I
latinska verser, af hvilka Hertzmans öfversättning här meddelas, besjunger Michael
Wexionius (Gyldenstolpe) Norrköping;
»Fordom var Norrköping endast en by, helt fattig och ringa,
Nu den med fullaste skäl nämnes en dråpelig stad.
Där den nu står i sin glans, låg fordom en mjölnares koja:
Så ej sällan till stort lyftes det lilla af Gud.»
Så hette det före 1655 års stora brand, och efter densamma yttrar 1664 en författare:
»Hvem har någonstädes sett skönare och högre, här och där med mångfaldiga zirater
pyntade hus än i Norrköping? Här ser man de präktigaste byggnader ända till tre våningar
höga, täckta med tegel, prydda med tinnar, polerade och målade i skiftande färger.»
Hertzman anser, att dessa omdömen äro öfverdrifna, men å andra sidan ägde dock staden
en hel del större välbyggda hus under 1600-talet, såsom det Burenschöldska i närheten af
Tyska kyrkan, det Banérska å Saltängen, vidare de, som tillhörde ätterna Bååt, Piper,
Rhenstjerna, Sture och Wellingk samt det å nuvarande rådhusets plats belägna, tillhörigt
politiborgmästaren Carl Johansson. Särskildt ståtligt var de Geerska palatset på Saltängen,
upptagande nästan hälften af senare kvadraten Stenhuset. Det var 260 fot långt, 40 fot bredt,
uppfördt i 2 våningar och försedt med fyra portar.
Efter hertig Johans död 1618 kom Norrköping åter under kronan, men ingick efter
drottning Kristinas tronafsägelse 1654 bland hennes underhållsländer, dit staden hörde till hennes
död 1689. De åt drottningen anvisade områdena förvaltades af generalguvernörer. Efter
sin tronafsägelse besökte Kristina staden tvänne gånger, nämligen 1661 och 1667, hvarvid
hon första gången vistades där en längre tid.
År 1643, då svenska riksrådet öfverlade om möjligheten att intaga hela Danmark, var i
sammanhang därmed ock ett förslag före om hufvudstadens förflyttande till Norrköping eller
Vadstena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
