Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svårigheter bereddes handeln genom de många krigen denna tid, äfvenså genom
utbrytande farsoter. Vi hafva redan nämnt pesten 1623 i Norrköping; några år senare eller
1629 gick denna sjukdom fram i alla gårdar i staden, äfven i omgifningarna. Sjöröfveri
under namn af kaperi drefs under 1600- och 1700-talen liksom förut på hafven. Kriget med
Danmark 1675—1679, då den svenska flottan förstördes och danskarna voro Östersjöns
herrar, var förödande för sjöfarten. År 1677 förklarades från Norrköping, att »handeln låg
i dessa svåra krigstider alldeles omkull». I ett å drottning Kristinas vägnar till Karl XI
samma år ingifvet memorial säges borgerskapet genom kriget hafva lidit en obotlig skada
på skepp och laddningar. »Oaktadt staden vore en stor kontribution underkastad» , högre
än de fyra andra städerna i denna landsort, måste staden likväl underhålla ett stort antal
båtsmän och förpläga i staden inkvarteradt kavalleri. Det vore därför att befara, att
Norrköping, som dittills varit »af godt renommé och besutet borgerskap», skulle »reduceras till
forne slätta villkor och borgerskapet tvingas förlåta den orten och söka sig bostad och
bärgning annorstädes.» Konungen kunde då på grund af krigstiderna intet göra. Sedermera
beviljades staden någon frihet i tullen »för stadens alltid betygade underdåniga promptitude
uti sista krigstider.»
Menlig för handel och rörelse var ock i högre grad den fruktansvärda missväxten i slutet
af Karl XI:s regering.
Under Karl XII:s regering upphörde nästan all handel i de nordiska farvattnen.
Göteborgs handel synes dock lidit mindre. Våren 1716 togos 30 skepp mellan Sverige och
Holland och 40 st. mellan Stockholm och Königsberg. Till handelns skydd upprättades redan
1665 konvojer, och handelsfartygen måste betala en viss afgift till dessas underhåll.
Till närmare belysande af Norrköpings handel denna tid vilja vi anföra några uppgifter.
Genom de Geers ombud, Wellam Gillisson, utskeppades åtskilligt gods från staden. Innan
han ännu blifvit svensk medborgare, blefvo de varor, han sände utrikes, förpassade såsom
svenskt gods af Norrköpings eller Söderköpings magistrat, hvarigenom de hinder undanröjdes,
som eljest mött för tullfrihet i Öresund. Ar 1619 affärdades, antagligen af Wellam Gillisson,
en laddning, innehållande 116 skeppund stångjärn, 92 skeppund stål, 70 skeppund
mässingstråd, 144 tunnor hvete, 120 tolfter bräder och 16 famnar ved.
Till Bråviken sände Kristian IV i Danmark fartyg efter master och bjälkar. En borgare
i Norrköping erhöll tillstånd att i Östgöta och Tjusts skärgård fälla ved och tullfritt utföra
densamma under 4 år. Exporten af spannmål från Norrköping var ansenlig. Danskar och
lybeckare köpte säd därstädes, och stadens export af denna vara var högst betydande.
Handeln på Holland, bl. a. med vin, som hämtades därifrån, och med säd, som dit utfördes, var
liflig. Norrköpingsborgare hade sina faktorer i Holland. Den utländska handeln utsträcktes
till de flesta större hamnar utanför Medelhafvet. Man dref handel på Spanien och började,
såsom det hette i en kungl. resolution 1641 »köpa varorna, enkannerligen salt, som oftast
hos oss dyrt och kostbart är utaf första handen.» Saltimporten var ej alltid tillräcklig; år
1668, då klagan förspordes öfver brist på salt, uppmanades borgerskapet att sända ut fartyg
och importera. Åren 1672 och 1680 begärde samtlige »Spaniefarare», att de själfva finge,
när deras skepp hemkommo från Portugal, köpa och lösa licentsaltet. Så stora lastdragare
byggdes för salthandeln, att ett skepp på 26 kanoner ansågs för litet.
Erån Norrköping sökte man äfven erhålla handelsförbindelser med Ryssland. Genom
borgmästare och råd framställde nämligen Louis de Geer och Berendt anhållan om privilegium
på handeln med Ryssland. Norrköpingsborgare skulle synbarligcn deltaga i företaget; till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
