Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af Gottfr. Westling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bygder, som deras yrkesbröder i Linköping dittills räknat som förbehållna åt sig, för att där
upptaga order eller leverera utfördt arbete. Omsider växte dylika handtverkerier upp jämväl
på landsbygden, hvarigenom ock rörelsen i staden blef mindre inkomstbringande. Under
husbehofsbränningens tider räknades kopparslageriet till de mera lönande yrkena där. De
täta förändringarna i bränneriredskapen tillskyndade kopparslagarne stora förmåner, »helst
näst efter en riksdags jämkning på bevillningsgrunderna». När sedermera bränvinsbränningert
blifvit förvandlad till en fabriksnäring och nykterhetssträfvandena böljat framkalla en
minskning i bränvinstillverkningen samt bruket att i hushållen begagna sig af bleckkärl i stället för
kärl af koppar blifvit mera allmänt, ingingo ofördelaktiga tider äfven för ifrågavarande
handt-verk. Och i följd af förändringar i sed och bruk jämte den växande konkurrensen med
industrien hafva en del handtverk, som förr haft representanter i staden, numera upphört att
där finnas till eller förlorat en stor del af sin förra betydelse. Garfverierna äro på
tillbakagång. Idkarne af detta handtverk äro mest blott läderhandlande, som uppköpa råa hudar
och försälja dem till de stora garfverifabrikerna i rikets största städer och på platsen afyttra
den redan färdigberedda från annat håll hämtade varan. Samma öde har träffat flera andra
yrken. Färgerierna äga ej på långt när samma vikt som förr och lämna ej samma
behållning, sedan i vissa andra städer fabriksartade anläggningar besörja färgerihandteringen.
Staden, som 1816 hade 8 hattmakare, äger numera ingen. De, som numera gå under denna
titel, äro blott reparatörer och försäljare af inköpt vara. Bryggarnes antal var förr större än
nu, då bryggerihandteringen öfvergått till fabriksnäring. Af knappmakare funnos 1816 två,
numera ingen. Det nyssnämnda året hade staden en pistolsmed och en sporrsmed; af
kar-duansmakare- och kammakareyrket funnos 2 mästare af hvardera slaget. Dessa yrken äga
nu inga representanter i samhället A andra sidan finnas yrken, som nu äro rikare
representerade än förr, hvilket dock väsentligen sammanhänger med stadens större folkmängd men
kanske ock med ändrade seder. Så äro t ex. plåtslagame, sockerbagarne och
hembagerierna relativt talrikare än förr. En annan olikhet mot förra tiders förhållanden är, att en del
handtverkare ej hålla gemensamma verkstäder för sina medhjälpare utan utlämna råämnena
för arbetet åt arbetarne för att af dem förfärdigas i dessas egna hem.
Kommunikationer. I äldre tid var stadens samfärdsel med andra orter nästan helt och
hållet beroende af landsvägarna. Redan under medeltiden var staden medels vägar
förbunden med de viktigaste punkterna i landskapet och stiftet, och genom den gick den stora
kungsvägen från de södra orterna till hufvudstaden, den väg, som konungen följde, när han
red sin eriksgata och i Linköping hyllades af östgötarne. ■— Genom Hunnebergstullen förde
en väg till och från trakterna norrut, en annan ledde genom västertull mot västligare orter,
men dess hufvudgren tog kosan mot söder. Från sydligare bygder kom ock en väg, som
mötte den nuvarande Djurgårdsgatan, och genom den, som från Tanneforstullen
fortsatte utåt landet, sattes staden i förbindelse med andra orter, sydligare belägna. Till
landskapets mera i nordost belägna trakter ledde stora landsvägen eller Kungsvägen. På dessa
vägar gick intill senare tid nästan all varutransport och persontrafik till och från staden.
Befolkningen kring Roxen ägde emellertid möjlighet att båtledes närma sig den.
Från mera långväga orter fördes handelsvaror medels foror till och från Linköping.
Ännu mot midten af förra seklet forslades en stor del mindre tyngande varor af utländsk
tillverkning på detta sätt från Västervik, Norrköping eller Mem; de tyngre fördes dock vid
den tiden mest sjöledes till staden från Stockholm och Göteborg. De dryga transportkost-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
