Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den passtagande vägen, som honom blivit
föreskriven, bör han genast häktas och med
fångskjuts återsändas till den ort, varifrån han
blivit förpassad». Slutligen, år 1844, utfärdades
Kongl. Maj:ts nådiga förordning till
inskränkande och ordnande av gesällvandringen.
Enligt denna ålåg det gesäll, som i syfte att söka
arbete önskade erhålla vandringspass, att
anmäla sig hos ämbetets ålderman. Pass finge
icke vägras, därest gesällen arbetat tre
månader på orten, och därest han där icke kunde
erhålla arbete. Passet utfärdades endast för
viss resa. Gesällen fick icke avvika från den
utstakade vägen eller »genom tiggande eller
pockande söka skaffa sig mat eller härbärge
eller på annat sätt besvära allmänheten, ej heller
utan laga skäl uppehålla sig längre på resan
än i passet finnes utsatt». Skedde något sådant,
var gesällen »förfallen att såsom passlös
behandlas». Den förnärmade eller besvärade ägde
att i passet därom göra anmärkning. Gesällen
var skyldig att för detta ändamål uppvisa
passet vid vite av 3 riksdaler 16 skilling banco.
Vid framkomsten till den i passet angivna
bestämmelseorten skulle han genast anmäla sig
hos vederbörande myndighet och inom 48
timmar hos ämbetets ålderman. Samma
förordning föreskrev, att gesällen skulle, förutom med
vandringspass, utrustas med en gesällbok, i
vilken uppgift skulle lämnas om yrke, namn,
ålder, födelseort och föregående anställningstid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
