Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter att direkt ha uppmuntrat
gesällvandringarna, fingo mästarna slutligen erfara, att
gesällerna förstodo att utnyttja dem i strid mot
deras intressen. Gesällskapen blevo lätt, trots
mästarnas och myndigheternas ivriga
bemödanden att förhindra det, härdar för
»sammanrot-ningar», och det kunde hända, att missnöjet
utlöste sig i ett mer eller mindre planmässigt
avfolkande av verkstäderna. De missnöjda
gesällerna sade upp sina platser och begåvo sig
ut på vandringar. Den danske
komediförfattaren Holberg hade sin uppmärksamhet riktad på
dessa förhållanden, då han karakteriserade
gesällerna som de enda samhällsmedlemmar som
inte kunde tvingas. »Andra undersåtar» — skrev
han — »äro bundna till en viss plats, som de
icke utan svårighet kunna lämna, men
hant-verkskarlarna ha ingen varaktig bostad, intet
visst hem eller fädernesland. När de hota med
dessertion, måste man veta, att det är deras
allvar, och deras mästare måste giva sig på nåd och
onåd, om de inte vilja se sitt arbete och sin
näring lidande. Ty dit en gesäll beger sig
där är hans fädernesland, och när han på
aftonen kommer till ett främmande land och rike,
har han på morgonen strax arbete igen. De
äro de enda människor, som utan kostnader
kunna göra utländska resor och med tomma
händer kunna flacka omkring i hela världen,
blott de ha så många skillingar, som de kunna
betala i ett par krogar på vägen». Holberg hade
sitt eget lilla patent mot dessa, enligt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
