Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Resa norr-ut längs östra sidan af Ural. — Solominskys skildring af sig sjelf. — Polismästar Nitschajeff och hans hustru. — Bruket Newiansk. — Demidoffs karet. — Stepan Tschumpin. — Nischni-Turinsk. — Turinski-Rudniki. — Kuschwa. — Rysk nationaldans. — Kemikern Swetzow, lifegen. — Rudniki. — Kuschwa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
war derjemte oppen och naturlig, sa att jag werkligen blef rurd
af att hora, huruledes en 27 ars man kunde med sadan latthet
stildra sitt hemligaste inre, nar han rakade nagon, som kunde
ufwerensstamma med honom. Han war romantistt och ridder
ligt stamd mot det tacka klinet, hade ett godt hufwud med en uf
werwagande fantasi, som mera lntade at poesi, an at we
tenskap. Han war nagot bleklagd, som en mennista, hwarssjal
genoingatt en kamp; detta hade gifwit hans blick och ansigte ett
kansiofullt och smattande uttryck. Nar han inkom i ett rum, sa
fastade man genast nppmarksamhet wid honom; dansade han, sa
foljde man honom med ugonen. Han idkade med ifwer fysiog-
och granstade derfure begarligt hwarje nytt ansigte.
Han talade med fardighet fransia, men talade mindre ledigt tysta;
likwal gjorde han sig mudan att begagna delta sednare sprak
wid sina samtal med H. Da denne man sa lisiigt tilldrog sig
mitt deltagande, will jag har ungefar med hans egna ord skildra
hans historia. Han war en naturlig ssn as en grefwe Tatist
schew, som forut war ryst minister i Wien och en pa hufwudets
wagnar utmarkt man; hans moder war en adlig dam, som es
ter uppgift lefde i Petersburg. Wid ars alder blef han
utstott i werlden som en wild frammande, hwillen ej tillhurde
nagon, och lefde Munda i en liten by i Sibirien i en bedruflig
belagenhet och i ett obehagligt beroende af karleksliist folk. Fran
dessa flydde han, blott fur att komma i frihet, och kom pa ett
annat stalle, der han sjels maste hugga sin wed och bara hem
den. Slutligen fattes han i kadettstolan och blef officer. Kort
derefter fiiralstade han sig i en knsin, som afwisade hans tarlek,
sade honom, att den blott war ett fiyktigt tycke, gjorde honom
uppmarksam Pa sig sjelf och pa sitt inre; "ty jag war en sa dålig
pojke," sade han, "som det gerna ar mujligt fur ett barn att
blifwa med dålig nppfostran." Genom att betrakta hennes an
sigte leddes han till fysiognomiken. Han fursokte teckna henne,
oaktadt han aldrig hade lart att rita, och ester flera nmnabers
fafanga forsuk astadkom han slutligen ur minnet en bild, som
han wisade mig (Mila med fyra andra dylika), hwilken han
fade war fullkomligt lika. "Ack," fade han en gang, da han
kom att tala om munnens uttryck och betydelse; "de lappar, som
forstå gangen larde mig hwad lappar betyda, huru uttrycksfulla
woro de icke!" Sedan hon salunda hade afwisat honom och
’) S 5 kallas konsten att as en mennistas anletsdrag stuta till hennes sjcils"
egenskaper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
