Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Afresa från Astrakan. — Hernhutar-staden Sarepta. — Tyska och franska nybyggen längs Wolga. — Audiens hos kejsar Nikolaus I och kejsarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
’^e.o-.-l
rit tillstades; och nar jag nagon fallsynt gang flirfulle swara
pa en fråga, sag han blott ett ugonblick pa mig, men wande >
sig strår åter till lojtncmt Dne. Detta war tydligen en antyd
ning af onad. Olikheten mellan detta motlagande och hans cilst
warda och wanliga afsted fran mig wid afresan fran Stockholm
ar 1828 war alltfur pataglig. Emellertid maste denna owilja
efterhand hafwa lagt sig;, ty kort derefter blefwo wi inbjudna
till en liten middag, der blott nagra fu af hans narmaste adju
tanter woro narwarande, pa hans lilla wackra lnstslott Rosendal,
der han wisade mig sin wanliga wanlighet.
Ocksa fran ett annat hall, der jag minst hade waniat det,
bles mig wisad en ugonstenlig owilja. Dagen ester min ater
komst till Stockholm, gick jag upp till professor Berzelius med
en liten lada mineralier fran en assessor Hermann i Slato^st/"^"^’
Det war en Søndagsmiddag. Berzelins satt wid ett bord
selsatt med nagra sma kemista arbeten, och i rummel woro tre
andra flir mig obekanta wanner till honom, som skulle fpifa
middag hos honom. Da jag lemnade honom ladan med hels
ning fran Hermann, sag han ett ugonblick upp pa mig, men
fortfor sedan att riswa nagot i en agatstal, utan att resa sig.
Det enda ord jag horde af honom, da jag stallde ladan pa bordet,
war ett alldeles likgiltigt: "Jaså!" Fur att icke ruja nagon siir
waning ufwer detta franstotcmde emottagande, som afwek sa mycket
fran det wanliga satt, hwarpa han hade tagit afsted fran mig
wid afrefan ar 1828, fortfor jag att tala nagra urd, och fra
gllde bland annat, om kronprinsen icke hade lemnat honom en ""°-
af mig upftgjord karta ufwer magnetens mihwisning i Sibirien,
som jag i ett bres fran Irkutzk hade siickat prinsen, med en kort
notis om wara arbeten, samt med anmodan, att sedan han ge
nomsctt den siicka Berzelins kartan. Harpa fick jag det enstaf
wiga swarct, "Nej." Pa min ytterligare fråga, om prinfen icke
hade namt fur honom, att han fran mig hade fatt ett bref med
kartan? swaraoe han "Nej, derom har han inte namt ett
enda ord." Jag bockade mig derpa hustigt och gick, utan att
han reste sig fran stolen.
Om ursaken till denna owilja bles jag foljande aret upp
lyst, da jag i ett bref yttrade min furwaning derufwer. I at
siilliga bref hade jag under resans lopp pa forhand meddelat
konferensradet Schumacher i Altona sutgifware af "Astronomische
Nachrichten) samt kapten Salme sWetenstapssocietetens i London
sekreterare) berattelser om resultaterua af wara iakttcigelser, hwilta
hade blifwit tryckta; men jag hade ej infandt nagra dylika till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
