Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett löfte vid Siljan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
den, när de vände om hemåt; ty prosten kom, och
vigselceremonien började. Gamle morfar instämde
med darrande röst i bröllopspsalmen, ehuru nan endast
kunde sjunga "på gamla sättet".
Det var något senare på kvällen. Prosten hade
rest hem, och brudparet gick ut en stund från de
larmande gästerna för att mera ostördt få samtala med
hvarandra. De vandrade arm i arm skogsvägen utför,
och när de kommo genom grinden, satte de sig på
samma ställe, där Iverstin fick den lilla blå blomman
af Olof. De påminde hvarandra om denna
sommarmorgon.
Sjön låg spegelklar, men vid stränderna såg det
ut, som en hop snöbollar regnat ned på vattnet. Det
var de hvita näckrosorna, hvilka vågorna under dagens
lopp sökt begrafva i djupet. Olof tyckte i denna stund,
att han velat slute hela mänskligheten i sin famn, så
lycklig var han. En vindkåre sväfvade fram ifrån
Siljan, det susade i granarna, och Kerstin tyckte, att de
sjöngo :
"Och flickor alla, som hafva en vän,
De böra nu tänka på Näckens kval,
Ty finge han blott sin flicka igen,
Det blefve fröjd i hans mörka sal
Och en ’svängom’ på Siljans våg".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
