Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalkullan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
mån stormen rasade mäktigare där ute i granarna,
hvilka stodo vakt kring stugan. Men plötsligen
rycktes hon ur sina drömmars värld af knarrande steg ute
på snön.
— Ack, om det vore Svärd, suckade hon, och en
stråle af hopp upplyste de sorgsna dragen.
Men hennes anlete öfverdrogs af en dödlig blekhet,
när den inträdande syntes i dörren. Det var Vass,
som nu, hemkommen från kriget, besökte Anna.
— Hvar är Svärd? frågade hon och såg på Vass
med sina milda ögon, i hvilka den djupaste oro var
afmålad.
—• Han är död, kära Anna; jag såg honom falla,
dödligt sårad, i striden vid Suttula och har sedan ej
hört ett ord om honom. Jag hörde dock, att han
uppgafs bland dem, som i striden där gått förlorade, och
det är således säkert, att han är död.
— O, min Gud, så är då allt hopp förbi! utropade
Anna med en ton, hvars djupa smärta äfven rörde
den hårdhjärtade Vass.
— Ja, Anna, återtog han, det hoppet får du nog
låta fara; men sörj dock icke så djupt. Jag bjuder dig
åter min hand, som du förr stötte tillbaka.
Ehuru Vass ej var säker på, att Svärd fallit på
Suttula hed, så trodde han dock detta; ty när Svärd
därstädes, omringad af fiender och illa sårad, anropat
Vass om hjälp, hade denne vändt honom ryggen, och
då han sedan sett tillbaka, hade han sett honom falla.
Han önskade, att Svärd aldrig skulle komma åter, och
nu, då hans barndomsvän icke hörts af under senare
delen af kriget, och han därför allmänt ansågs död,
drog han ej i betänkande, att med en viss tvärsäkerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
