- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
292

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingels-Anna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•292

Men från den utomkring fyrkanten samlade
Tuna-allmogen hördes vid prästens ord en högljudd och
allmän gråt. Där fanns mången, som hade kära vänner
i ledet, och skilsmässans allvarliga stund var kommen.

Manskapet var dock i allmänhet vid hurtigt och
godt mod. Det fäste sig ej mycket vid de högre
officerarnes mulna pannor. Det vet man, att det ej hos
de senare fanns samma hänförelse som hos soldaten.
Det döfva missnöjet grodde redan nu hos dem, och vid
den sorgliga Anjalaaflaren togo ock Dalregementets
högre befäl afsked liksom många andra. Naturligtvis vai
orsaken härtill ingen feghet från officerarnes sida, men
historien har dock fällt sin hårda dom öfver dem.

Erik Örn hade efter den högtidliga paraden fått
permission för att, som han sade till sin "Käften",
taga farväl af en kär vän.

När solen dalade i väster, finna vi Erik och Anna
på Tunaåns strand. Anna hade under dagen än en
gång bevekande talt med sin far och bedt honom gifva
Erik sin faderliga välsignelse, innan den senare reste
ut till ädel strid för dem båda och fosterlandet. "Han
behöfver så väl den trösten att få äga mig en gång;
han behöfver så väl det hoppet i stridernas faror", hade
hon sagt, men de milda, bedjande orden föllo som
regnet faller på hårda klippan. Där spirade intet
blomster, ingen ros upp på girighetens och högfärdens kalla
granitgrund, ehuru den grunden vattnades af en dotters
hjärtetår. Under sådana förhållanden gjorde Erik
intet afskedsbesök i den mäktiga "Ingelsgården" i Gylle.

Kring de unga två, kring den ståtliga
krigsmannen och flickan, sjöng nu i aftonens frid en sångkör
sina glada, vårfriska visor. Milda västanvindar susade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free