- Project Runeberg -  Från Siljans sagoland : berättelser från Dalarne /
350

(1913) [MARC] [MARC] Author: Lars Lunell With: Axel Hjelm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Blåkullafärder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•350

kunde de genast sätta sig upp, och så bar det i hvinande
fart hän till den glänsande boningen, där, som vi sett,
både nöd och lust väntade människobarnen. I
stället för det barn, de då från någon medtagit, kunde de
i vaggan lägga en "vedklabb", som naturligtvis då
antog skepnad af ett verkligt barn. Ett barn, som
fördes till det heliga dopet, voro häxorna synnerligen
måna om att bortsnappa och så fullkomligt troddes
häxorna sedan kunna förvända synen hos präst och
föräldrar, att ingen märkte, hurusom t. ex. en kvast och
icke ett barn döptes och fick korsets heliga tecken.
Under den susande färden genom luften voro häxorna
ålagda att, när de snuddade förbi en tornspiras kors,
spotta på detsamma och framför allt medföra till sin
furste "klockskaf" från den vigda malmen i tornen.
Godt var ock om de kunde få litet silfver från
mässhaken.

Ovanligt var ej under kommissionens rättegång, att
närsky Ida, liksom under förföljelsen mot de första
kristna, angåfvo hvarandra för domarna, ehuru man ju
visste, hvad en anklagelse hade till följd. Hustrun
angaf sin man och mannen sin hustru, och hände så
stundom, att båda fingo gå till döden. Den grufliga
nöd, som vidskepelsen förorsakade, tycktes ofta
utsläcka all kärlek och samhörighetskänsla.

Ur de mångskiftande bekännelserna har man
antecknat, att häxorna — det allra största antalet af
anklagade voro kvinnor — ansågos med en nål kunna
sticka hål i väggen, om de ville obemärkta komma in i
ett hus och drifva sitt ofog, till exempel bortsnappa
ett barn. Dessa hål, som man med nålen
åstadkommit, kunde blifva så stora som dörrar och grindar, allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/siljans/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free