Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu skymde det plötsligt till; det elektriska
ljuset afstängdes till hälften som en första
uppbrottsvarning åt den senfärdiga publiken.
Karl-Olof vaknade upp ur sina grubbeldrömmar,
skakade af sig olusten med en huttrande
axelryckning och högg samtalet tvärt utaf:
»Nej, slut nu med all politik, för tusan! Låt
oss dricka och vara glada! Ser ni inte änglarna
där uppe i taket, hur de spelar på harpor och
violiner till människornas förnöjelse. Och
nymferna dansar, så molntapparna ryker om deras
nakna ben. Hvad frågar de efter rösträtt och
medborgarrätt och allt sådant! Låt oss vara som de.
Vi har ju skränrätt och suprätt, hvad göres oss
vidare behof?»
Och Karl-Olof, som hittills suttit och läppjat
på sin enda likör hela kvällen, sträckte handen
efter whiskyflaskan och redde sig en
kolsyrebrusande långgrogg.
Stämningen blef nu med ens uppsluppen;
historier, skratt och ystra repliker korsade
hvarandra, och till sist drog Alberti ned sin stripiga
pannlugg ända öfver ögonbrynen, slog upp
rockkragen och stämde i med en genuin småländsk
beväringsvisa på en ynkeligt klagande melodeja,
hvari han var en erkänd mästare. Man började
applådera rundtorn i den nästan mörka
salen,bra-vo- och dacaporop skållade, och en allmän
förbrödringens yra grep den åtskilligt decimerade, ehuru
ännu manstarka publiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
