Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platån framprässar några klara svettpärlor på deras
pannor.
Utsiktstornet reser sig framför dem, och
Karl-Olof ålägger strängeligen sin följeslagare att icke
se sig om, förrän de nått dess krön.
Ur den lilla vaktstugan strax bredvid kommer
en nymornad vaktkarl för att öppna och hissa
flaggan på tornets topp.
Upp genom de knarrande trätrappornas kvafva
skymning sträfva de nu allt högre mot vidderna
och ljuset. När de slutligen nå det, bländas de
först för några ögonblick af den öfverströmmande
solglansen, kastas nästan tillbaka af den prässande
vinden, innan de finna ett kraftigt grepp i
barriärens kant.
När de åter begynna att kunna se, intages Sten
af en underlig förnimmelse. Han står ensam på
en skyhög klippspets midt i ett ändlöst haf af
färger och ljus. Mäktiga vågor vältra sig från alla
kompassens streck fram emot honom, torna sig
allt högre, ju närmare de komma, till dess de
slutligen spruta sin gröna bränning ända upp till
randen af den fasta lilla punkt, vid hvilken han själf
klamrar. Det är ett anlopp af tusen syner från alla
himmelens hörn, en stormflod af tusen blixtrande
skönhetsintryck, som kommer honom att svindla
och förvirras.
Efter någon minut lyckas han dock samla
sig, stryker svindeln från sin panna, nyktrar till
och börjar särskilja. Han tar ett synfält på några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
