Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mycket riktigt — det var verkligen
öfverstin-nan Brunhjelm i egen oförfalskad person! Vida
känd i hufvudstadens sällskapskretsar för sin
talföra och satiriska tunga, var hon sedan flere år
med herre och man en gifven sommargäst hos
fröken Lovisa i Leksandsnoret, där hon
ögonblickligen efter sin ankomst liksom med själffallen rätt
tog högsta ledningen inom »gästgifvarsocieteten».
Hack i häl efter henne följde nu också den
hederlige öfversten, en gråmustascherad, vänligt
leende gammal herre, som i det civila lifvet var
lika tystlåten och timid som hans äkta hälft var
frispråkig och tilltagsen.
Innan Sten nu ens hann besinna eller värja
sig, fann han sig plötsligt indragen och placerad
vid öfverstinnans sida i ett talrikt sällskap damer
och herrar kring midtbordet ute på stora
glasverandan och fick under hela middagen tjänstgöra
som närmaste afledare för hennes meddelsamhets
flöde. Egentligen hade han ingenting emot den
originella gamla damen, hvars förträffliga
hjärtelag under den något fräna ytan han haft tillfälle
att lära uppskatta, men nu föreföll honom denna
oväntade kontakt med det lif och de kretsar, han
för en tid velat vända ryggen, särdeles
ovälkommen, och han sade sig själf, att det tydligen var
hög tid att komma till en lycklig lösning på sina
förhalade bosättningsplaner.
Öfverstinnan, som hade till specialitet att
känna »hela Sverige», eller åtminstone dess »upper ten»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
