Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holm, och då är det ju godt, att hon har en så
portativ ersättning.»
»Åh, musiken kan de ju ändå inte ersätta,»
menar Martha, »men jag har åtminstone alltid den
här.» Och med ett lätt grepp stryker hon öfver
strängarna på en vackert inlagd gammal guitarr,
som i ett blått sidenband hänger invid dörrposten.
»Ni sjunger också! Ack, låt oss höra en bit,
en enda liten bit,» ber Karl-Olof ifrigt.
»Nej, pass min herre,» träder Agneta
skrattande emellan, »kom vi inte hit in, tycker jag ni
sa’, för att resonnera allvarliga och viktiga ting,
och så vill vår unge skald strax börja sjunga och
leka på luta. Arbetet först, sedan brödfödan, och
så kan vi se, om där blir någon tid öfrig för
svärmeriet !»
»Förträffligt taladt, du klokaste bland
kvinnor,» instämmer Sten. »Det är för väl att
ungdomen har oss gamla förståndiga människor att lita
sig till!»
Karl-Olof hostar en smula osäkert; Martha
lutar sig ned öfver de blossande rosorna. Men
så taga alla plats, ett förtroligt litet familjeråd i
soffans och de pampiga länstolarnas domarring.
I kortfattade ordalag sättas nu de bägge
systrarna in i Stens och Karl-Olofs förehafvanden att
genom några lekaftnar söka samla och intressera
traktens ungdom för att sedan så småningom kunna
påverka den i riktning af en nationell resning och
förnyelse. Nu hade de åtminstone kommit så
— 156 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
