Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
MAN BEHÖFVER ICKE VARA EN
ung diktare på några och tjugu
vårar, som med sjungande pulsar och
ett enda stort längtansskri i sitt hjärta ilar sin
älskade till mötes, för att finna behag i en
skidfärd öfver Siljan en dag lik den, då Karl-Olof och
Sten vid niotiden på morgonen mellan Barkdalens
vildromantiska furubranter som genom en
stapelränna löpa ut bland Östervikens snövågor. De
smidiga finnskidorna under ens fötter bli till
Hermes gyllene vingskor, den kristallklara luften lyfter
en som vattnet simmaren, och likt en hjälmbuske
vajar andedräktens rökplym öfver ens hufvud. Man
behöfver icke ha en målares skönhetstörstande
och tränade blick för att hänföras af den isiga
strålbranden bakom de vinterpälsade skogshöjderna,
af skuggors och dagrars färgklingande spel — i
rosa och violett, i varmaste gult och kallaste blått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
