Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na, som förde henne i min väg. Sköter sig som
en hel karl plus en knippa fruntimmer af den
vanliga sorten — hela sjukstugans lilla mamma
och skinande sol.»
Karl-Olof lyste upp af broderlig stolthet; Sten
kände något varmt stiga i sitt bröst. Det tog
utlopp i ett bekräftande litet skratt:
»Ja, det är en pockers tös att ha handlag med
både sjuka och friska, det kan jag af egen
erfarenhet intyga.»
Inom jfå minuter var man framme vid den
nyresta bronsbilden af Gustaf Eriksson Vasa, en
gåfva af mästaren Leonard Vrede till hans
födelseby.
Just på samma kulle, från hvilken Sveriges
korade befriare, hetsad som ttt villebråd af den
danske tyrannens legodrängar, en bister
decemberdag år 1520, medan solbrasan flammade likt
en vårdkas öfver Gesundabergets kägla, i ord af
förtviflan och eld manade Dalarnas allmogemän
att gripa till vapnen för fosterlandets räddning,
hade konstnärens skaparmakt låtit honom stå upp
på nytt, förevigad i bronsen. Iförd sin
Morkarlsdräkt, i tätknäppt vadmalsrock, omgördlad af
slidknifsbältet, med vantar och filthatt kramade i den
vänstra handen, den högra spänd till ett
örnklogrepp, som ville han hugga den fast i alla
tvekande hjärtan, det obetäckta hufvudet trugande
framatsträckt och ödesfrågans spänning i hvarje
nerv af det lidelseflammande unga ansiktet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
