Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visst blir den en utmärkt affär, bara den får tiden
på sig, det kan väl till och med en idiot begripa
— en så fin och präktig tidning! Och mycket
hellre sätter jag då in mina slantar i en så gagnelig
sak, om jag också skulle få vänta på räntorna de
första åren, än jag lägger dem på hög till ingen
nytta i Kopparbergsbanken. Nej, nu får herr
artisten inte göra mig disperat och’ sätta sig på
tvären, för då förstår jag han inte extimerar en
gammal mamsells enkla vänskap. Utan tack skall
han ha för den stora glädjen, om jag får vara med
på ett hörn — man kan väl också ha en smula
kommenalanda, fast man bara ä’ fruntimmer, förstår
sig.»
Hur skulle nu Sten svara och handla inför
denna trohjärtade välvilja, denna öfversvallande
hjälpsamhetsifver? Han gjorde ett försök att
afböja, och fröken Lovisas vänliga små ögon skymdes
af missräkningens bittra tårar; han föll undan,
och hon sken lika hastigt upp af en strålande,
förnöjelse, som gassade varmt ända in till
hjärttrakten, strök en pärla af nästippen med
afvigsidan af labben och grep hans hand, som om hon
aldrig ville släppa den.
När Sten sedan sträfvade hemåt genom
mörker och blåst efter den ödsliga apoteksvägen, hade
det kommit en helt annan melodi i de hvinande
stråkdragen. Hej! — sjöng vinden — lifvet är
ändå inte så dumt, och gumman Lovisa är en
första klassens hedersjputa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
